teaterlitteratur

Dramatiker som återerövrat kanon

På 1880-talet spelades Anne Charlotte Lefflers pjäser mer än till exempel August Strindberg. Men som sina kollegor, Alfhild Agrell, Victoria Benedictsson och Frida Stéenhoff, föll hon i glömska när teaterhistorien väl skrevs. Kvar blev männen.
     

För fyra år sen startades projekten SPETS och Modärna kvinnor, där man satte upp 1880-talets stora kvinnliga dramatiker. Succéprojekt, med facit i hand, men frågan är om kvinnorna nu har säkrat sin plats i teaterkanon?
   Boken Är de här för att stanna nu? diskuterar detta, Åsa Sarachu är redaktör för boken som kommer ut i nästa vecka.

Dramatik som förr bara gick att hitta långt ner i Kungliga Bibliotekets arkiv, finns nu lättillgängliga, och teaterhögskolorna använder sig av Benedictsson, Agrell, Stéenhoff och Leffler i sina antagninsprover. Det, tack vare Modärna Kvinnor på Stockholms Stadsteater, Östgötateatern och Riksteaterns SPETSprojekt, och att Nationella Dramaturgiatet upprättat ett arkiv med dramatiken.
   Men ska kvinnor få sin plats i historien, krävs att man är på sin vakt, säger Åsa Sarachu.

Sofia Olsson, SR Kulturnytt
sofia.olsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".