Petina Gappah Foto: Bathsheba Okwenje
litteratur

Petina Gappah gör världen större

Petina Gappah är född i Zimbawe, utbildad jurist med examen från Cambridge, Graz och University of Zimbawe. Numera bor hon i Schweiz där hon parallellt med skrivandet arbetar som jurist inriktad på att underlätta handel för utvecklingsländer. Nu har hennes mycket uppmärksammande novellsamling Sorgesång för Easterly kommit ut på svenska, översatt av Helena Hansson. Boken belönades med Guardian First Book Award i december förra året.

Först är jag lite misstänksam och det beror på att bokens innerflik är full med lyriska citat om hur bra den här novellsamlingen är. Istället för att koncentrera mig på innehållet så leds mina tankar åt fel håll. Stämmer citaten, är det här en fulländad debut? Men det dröjer inte länge förrän jag börjar läsa på riktigt och då märker jag att Petina Gappah är en författare som verkligen kan skildra Zimbabwe så att landet inte bara blir synonymt med den ofta kortfattade rapporteringen i svenska medier, allt får liv och förklaring; kolonialismen, korruptionen och Robert Mugabes långvariga vanstyre. Men hon är ingen dysterkvist utan skriver om eländet med humor.

Historiernas genomgående tema är döden och då en död som främst är en konsekvens av usel politik. Mycket lidande skulle kunna undvikas om makthavarna i Zimbabwe vågade ta tag i problem som aids och kvinnoförtyck. Samtidigt lämpas inte allt ansvar över på tvivelaktiga politiker utan hon betonar att även individen kan påverka som i novellen Hembiträdet från Lalapanzi där en familj som haft svårt att hitta ett dugligt hembiträde, sviker den unga kvinnan när hon blir gravid och lurad av den man som lovade gifta sig med henne.

Gappah har alltså en förmåga att göra världen större och politiska problem konkreta, men hennes svaghet är att hon ofta blir övertydlig som i novellen Sorgesång för Easterly där den förståndshandikappade Martha Mupengo föder ett barn som rövas bort av en barnlös kvinna. Martha Mupengo lämnas sedan att dö och hon upptäcks inte förrän schaktmaskinerna kommer för att riva kåkstaden. Ja, det är en övertydlighet som hänger ihop med att varje historia har ett tydligt slut, att inget lämnas i ovisshet.

Louise Epstein, SR Kulturnytt
louise.epstein@sr.se


Share

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista