Hellbrands debutroman - kropp och smärta

En av årets första debutanter, Gertrud Hellbrand är född 1974, och hennes debutroman Vinthunden sysslar, inte helt ovanligt för många i den unga författargenerationen, med kroppen som källa till smärta.
När jag läst ut Gertrud Hellbrands "Vinthunden" tittar jag lite noggrannare på omslaget - det ser ut som en målning av Francis Bacon, en hund liksom utan ansikte, märkligt fångad i sin kropp. När jag ser efter är det Bacon - "Study of a dog", "studie av en hund". Och omslaget blir en ingång i Hellbrands roman, bokens kvinnliga huvudgestalt är lika fjättrad i en hudlös sårig kropp, som någonsin Bacons figurer. Och jag tror att det är fruktbar ingång att inte börja tolka och tycka om samhället, kulturen, kvinnoförtrycket på ett sätt som den här boken initialt inbjuder till, utan att ja, orka se den som ett konstnärligt gestaltande av ett tillstånd. Det hela är mycket otäckt och genomfört med en obönhörlig konsekvens. Så till den grad att man ibland bara vill vända sig bort och lägga boken ifrån sig. "Det enda som hjälper mot hud är vasst stål. Det enda som hjälper; det röda som rinner och kladdas ut till ljusrött." skriver Hellbrand om denna inre värld utan nåd. Och där paradoxen är att det bara är i smärtan varandet känns uthärdligt, bara i skärandet kroppen känns hel. Mycket har skrivits av unga kvinnor i den här genren, mycket masochistisk underkastelse, skräck inför kvinnokroppen och identitetslös tomhet har fyllt boksidorna. Det är nästan så att man blivit lite immun och slår ifrån sig alltihop - Monty Pyton-effekten är inte långt borta i den accelererande budgivningen av läskigheter. Men Gertrud Hellbrands "Vinthunden" visar oss alltihop igen och på nytt med sin blankslipade, påträngande prosa. Meningen före den citerade lyder: "Det är vackert. Som när en skida skär genom nysnö. Lika oåterkalleligt varje gång; i det orörda ett spår." Som inför Bacons bilder finns det liksom ingen reträtt, inget förnumstigt resonemang att försvara sig med och avvärja smärtan som slår emot en. Maria Edström
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".