Stensdotters debutroman - kärlek på 80-talet

Debutanten Karin Stensdotter är född 1964, utbildad arkitekt, numera bosatt i Paris med man och barn. Hon har skrivit Arnes kiosk - en roman om kärlek.
Arnes kiosk är inte en vanlig roman för mig. Jag har känt dem, nämligen. Typerna. Jag har varit där… Dem, alltså berättarjaget Björn, uppkomlingen från förorten, Victor, fixaren från Djursholm och så de andra runt omkring. Platserna alltså, alla i Stockholm, universitetet och Mejan - som Konsthögskolan kallas, det är i mitten av 80-talet, krogarna som är Vau de Ville, Prinsen och ibland Tre Backar. Jag tycker mig säkert känna igen författaren på bokens innerflik. Och jag blir förflyttad och påmind, inte bara om en tid, utan om ett tillstånd. Jag flyter med genom bokens lättlästa sidor. Men jag inser gradvis att jag inte får vända det emot Stensdotter, att det som kan verka vara en visserligen sympatisk, men ändå lite barnslig bok, är inget mindre än en utvecklingsroman, med romantiska förtecken. För det Karin Stensdotter gör, det hon vågar göra, är att hon skriver fram det som i mycket är de tidiga tjugoårens signum: gravallvaret, distanslösheten, viljan att ge de människor man möter en symbolisk betydelse. Just det som i efterhand verkar så genant och överspänt. Där finns förstås Stella - hon som likt Sandi, i klas Östergrens Fantomerna, som Arnes kiosk faktiskt får mig att tänka på, är en projektionsyta, en drömbild från en annan värld. Och även om den litterära ambitionen är mindre hos Stensdotter, hon skriver rakt upp och ner, utan språkliga särdrag, så är hon en god berättare, hela vägen lojal med sin Björn och sin historia. Och Björn själv, han växer från omedveten och lite vindflöjelartad till en allt tydligare gestalt, samtidigt som hans från en början oformulerade konstnärskap också får en tydligare form. Det är rörande, helt enkelt, och t.om den obligatoriska sup- och deppperioden klaras av med trovärdighet. Själva kiosken? Den är faktiskt en kiosk: illegal bar, partyställe och ateljé på en gång, uppställd utan tillstånd på Söder Mälarstrand. Väl värd sitt besök - ju senare på kvällen desto bättre. Anneli Dufva
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista