Lagerlöfs Körkarlen som musikteater

Mötet med döden och hans hjälpare Körkarlen – det är ett möte som Selma Lagerlöf 1912 skrev in i litteraturhistorien. Ett knappt decennium senare kom Victor Sjöströms klassiska stumfilm som tonsättaren Matti Bye för några år sedan skapade ny musik till.


I helgen var det dags för nästa steg i den här (som det kan tyckas eviga) pågående bearbetningen av Lagerlöfs saga om alkoholism, bön och död. På Teater Galeasen i Stockholm har just Matti Byes musik bildat grunden till en dramatisering regisserad av Richard Günther. Den kommer också turnéra hösten 2004 under Riksteaterns flagg.

Att vid mötet med döden få en ny chans, att först rannsakas strängt och sedan bli förlåten. Vem skulle inte vilja det?


Möjligen kunde man hoppa över rannsakan och i synnerhet om man varit en så stor elak syndare som David Holm, den synnerligen jävlige fyllehunden och tuberlossmittaren i Körkarlen. Den enda som sett något gott hos honom är Frälsningsarméns slumsyster Edit – och på sin dödsbädd vill hon möta honom. Hon får det – med Körkarlen själv som tredje deltagare, på Teater Galeasen till ljudet av psalmer…


Det är Sara Lindh som är syster Edit och det är en mycket texttrogen dramatisering som hon, regissören Richard Günther och Anders Beckman gjort. Beckman står också på scenen, han gör Körkarlens roll, men är, som de andra, berättare och gestaltar flera andra roller med korta repliker. Det är så hela föreställningen är gjord – sex skådespelare gör ett tjugotal personer. De byter en mössa, lånar en av de knappt manshöga dockorna och plötsligt ser vi hur berättelsen flätas samman. Nedtonat, allvarligt, klassiskt, med 1912 års text kvar på scenen. Det är mycket skickligt gjort, även om all gammeldags svenska inte fungerar bra hela tiden för alla. Och det är en föreställning där det in i det sista arbetats på scenerna, så intensiteten kan säkert skruvas upp lite till här och var.


Matti Byes musik pendlar mellan uppfordrande och skärande, mellan psalmer i valstakt och vemodiga klanger – hundra års toner och sånger är flätade in i helheten. Och jag undrar ärligt varför ingen tidigare gjort musikteater av Körkarlen, om inte Wagner redan hade varit död då hade temat passat honom perfekt: skuld, försoning, liv, offer och död. Och jag tänker på Lars von Triers Breaking the waves. En mans förlösning genom en kvinnas offer. Ja, tankarna sprätter när jag går hem efter föreställningen.


Per Feltzin


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista