Teater Giljotin visar Korsfäst i Stockholm

Rikoschett hette en mycket uppmärksammad föreställning förra året. Den byggde på ett vittnesmål, en text, från en före detta prostituerad, men framfördes ändå av en skådespelerska.


Regissör var Mats Flinck.


Nu har Mats Flinck gått ett steg till, genom att be tre kvinnor, Caroline Donath, Birgitta Ingras och Lisen Rosell, varken författare eller skådespelare, att både skriva och framföra sina egna berättelser. Resultatet, som hade premiär på Teater Giljotin i Stockholm i helgen, har fått rubriken Korsfäst.


 

”Självhat är en iskall eld.” Hur många kvinnor skulle inte skriva under på det - destruktiviteten, den inre eller den yttre, verkar ibland vara kvinnlighetens minsta gemensamma nämnare - hur sorgligt det än kan te sig.


I Korsfäst yttras just de orden av Birgitta, medelklassflickan, men även de andra två; Lisen med tung och våldsam uppväxt och förtjusande Caroline från Karlaplan skulle nog kunna skriva under på detsamma.


För medan Birgitta aldrig lyckats få sig själv - eller mannen - att stanna tillräckligt länge, så har Caroline av männen bara hållits likt en prydnad vid sidan och Lisen från början lärt sig att ta den manliga makten för given.


Och även om jag tycker att titeln Korsfäst, på scenen förstärkt av Hans Ahlens scenografi - tre små altare med kroppstora kors för var och en av dem, är lite för stark för vad som faktiskt bjuds - så är det här en riktigt bra liten föreställning, i all sin enkelhet. Det finns en uppriktighet och en okonstlad närvaro, för att inte tala om den förhöjande självironin, som gör att det där vardagliga som är ett människoliv och det som faktiskt skapar en människa - andningen - faktiskt fyller rummet och gör att de är intressanta, blir intressanta, de tre, där på scenen, i vita bomullsunderkläder - bara och nära.


Skådespelerskan Hilda Lundgren, som för den här kvällen tagit hand om Lisens berättelse har den professionellas handlag med orden, mer än de andra två, men det är ändå gruppen, de tre som olika sidor av denna förbannade kvinnlighet, som gör Korsfäst till något sevärt, hörvärt, rentav tänkvärt.


Anneli Dufva


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".