Helga Krook: Mjölk och gator

Helga Krook debuterade som poet 1997 med boken Bildvägg. Hennes andra diktsamling, De siamesiska, utkom år 2000. Nu finns den tredje, Mjölk och gator. Göran Sommardal har läst den.

Smeksam, ofärdig, ombytlig och svårfångad. Poeten var vid försvinnandet dessutom iklädd en sorts tysk brytning. För glödlampor heter väl inte glödpäron på svenska, också.   


När jag letar efter ord för att beskriva dikterna i Helga Krooks tredje samling Mjölk och gator, så hittar jag bara de negativt belastade adjektiven, därför att alla de envist goda orden inte riktigt räcker till.


Smeksam är Helga Krooks användning av bilder, som aldrig klistrar sig fast som enkla överföringar eller som hela signalsystem för det som skulle sägas. Bilderna äger både en stark egen materialitet och en förmåga att halka av, att föra vidare, att vara smeksamma. Precis som mjölken och gatorna i bokens titel rinner från La Voie  lactée och Milchstrasse ner till bröst och barn och tyska promenader. Eller som titlarna på diktsamlingens avdelningar: nästan tom, grön svart, den plats, vintergatan, gul svart, gå och gå.


I Krooks förra samling, De siamesiska, blev stormetaforen för den ohjälpliga mänskliga solidariteten övertydlig på samma gång som det konkreta poetiska uttrycket blev både för allmänt och hemlighetsfullt. Nu vågar hon vara ofärdig och ombytlig. Hon struntar helt enkelt i att odla en särskild stil, som kunde resultera i en förbenad poetisk konsekvens. Och då inträffar det märkvärdiga att olika dikter bryter fram på sina exakta platser, med sina envetna tilltal. Och skulle jag vilja säga, som en komplimang, ingenting är poesi:


Jag vänder honom mina rum


Han har en sida, jag öppnar mig


mot den. Han är rund med detsamma


jag rundas längre in


Han har ett orört stycke


En obotlig strålning


Jag löper i korridorerna. Men jag vet  


att jag egentligen vet


Jag har sett det långt innan


Men vetskapen är för stor, för rund


Men denna ombytliga poetiska precision till trots så avstår Helga Krook från all mantalsskrivning av erfarenheten. Och därför förblir hon, poesin, svårfångad ända in på livet. Som i denna inbitna modersaning:


Om natten växer de


Suger i sig värld


Händer, tyg och tungor


sänder omöjliga stötar


Stora överkänsliga djur


har sökt sig till min kropp


Gör sig beredda, så långt i förväg


att lämna mjölk till en okänd


Göran Sommardahl

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista