Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Den svenske Ikaros

Publicerat torsdag 22 januari 2004 kl 12.41

Det är titeln på en bok med underrubriken ”berättelserna om Andrée” av litteraturprofessorn och pressforskaren Per Rydén, och den handlar förstås om ingenjör Andrée och hans kamrater Strindberg och Fraenkel och deras ballongexpedition till Nordpolen 1897, och om hur bilden av dem har sett ut i svensk offentlighet. Mats Arvidsson har läst om den svenske Ikaros.

Denna egendomliga expedition måste vara ett av de största fiaskona i svensk historia, nästan i klass med Vasa. Här är dessa tre amatörer som under pomp och ståt och med hela nationen bakom sig lyfter mot Nordpolen, och trillar ner praktiskt taget omedelbart. Ingenting fungerade, ballongen läckte, det var inte solsken dygnet runt, det blåste inte stadig sydlig vind hela vägen till polen, alltså kom de inte längre än till sin egen bakgård. 3 dagar i ballong, 3 månader på isen, och så dog de, på Vitön, ett stenkast från Spetsbergen där de hade startat.


Ändå har den här resan alltid haft ett slags mytiska proportioner i Sverige, med det djärva försöket, den heroiska vandringen över isen och till sist den ensamma döden på den kalla öde ön, särskilt sedan man på ett mirakulöst sätt hade funnit deras kvarlevor efter 33 år.


Om detta, om myten och berättelserna om Andrée och hans expedition handlar Per Rydéns bok, som med omåttlig lärdom går igenom praktiskt taget allting som någonsin har skrivits kring Andrée, från första början med hans egen PR-kampanj för projektet, över alla tidningsartiklarna och reportagen till PO Sundmans roman, Jan Troells film, och Klas Torstenssons opera. Under resans gång använder han samtliga sina litteraturvetenskapliga och litteratursociologiska verktyg för att detaljgranska romanerna, debatterna och reportagen ur varje upptänklig synvinkel. Det är rätt imponerande, fast jag får väl erkänna att 700 sidor nog kändes litet långt. Här finns en hel del litteraturteori som inte känns helt nödvändig, särskilt när den är tillämpad på texter som kanske inte riktigt tål tyngden av all teori, även om man gärna sympatiserar med Per Rydéns ambition att jämställa alla sorters text, alla sorters berättelser.


Ändå finns här ju historien om den stollige ingenjör Andrée och svenska nationens behov av att göra honom till symbol för mod och bragd och svensk dådkraft i största allmänhet, och dessutom för tåligt buret lidande och en stoiskt manlig död. Och det är fascinerande att se hur hela den mytologi byggs upp, trots att alla egentligen är fullt medvetna om att det inte finns mycket gott att säga om ingenjörens projekt.


Och på samma sätt är det faktiskt med författaren Per Rydén själv. Han bär uppenbarligen på en livslång fascination inför Andrée och hans resa, han vet mycket väl att det handlar om en av världens klantigaste polarexpeditioner, men det bryr han sig egentligen inte alls om. Per Rydéns egen berättelse handlar, liksom de andra, om en man med en dröm, som chansade och misslyckades, men mitt i misslyckandet på något vis växer förbi såna småttigheter som att lyckas eller inte och förvandlas till just en berättelse, en berättelse som handlar om mycket mer än bara att resa till Nordpolen.


För min del hade jag gärna haft mer koncentration på den berättelsen och litet mindre detaljanalyser, men man kan inte få allt, och Per Rydén lyckas i alla fall nästan övertyga mig om att ingenjör Andrée kanske var något mer än ett enda stort dunderfiasko.


Mats Arvidsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".