Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

En glänta i skogen av Ola Larsmo

 ”En glänta i skogen” heter författaren och kritikern Ola Larsmos nya roman som kommer ut i dag (fredag 23/1), och som handlar om Sverige under andra världskriget. Närmare bestämt i gränstrakterna mot Norge, där de svenska och tyska soldaterna i stort sett kunde se varandra på ömse sidor om gränsen. Ola Larsmo skrivit flera romaner, senast ”Norra Vasa 133” – ett slags pusseldeckare om telefoni, och i den nya romanen lägger Larsmo återigen ett intrikat pussel, tycker Maria Edström som läst ”En glänta i skogen”. 

”Adam Rosenbaum hette en man som handlade i diverse korta varor”. Så inleds ett av de partier om Adam Rosenbaum, små stycken som tillsammans utgör ett av romanens många berättarplan. Denne Rosenbaum är en märklig gestalt, ibland är han gårdfarihandlare, ibland diversehandlare, men märkligast är Rosenbaum i Micke Lundgrens farfars berättelser – där är han alltifrån socknens tjockaste präst, stadens elakaste skräddare eller bygdens dummaste länsman. Berättelsen om Adam Rosenbaum är kort sagt berättelsen om ”den andre”, projektionsytan för allt icke önskvärt, navet och ursprunget till den ideologi som var krigets motor.


Det är Johan, Micke Lundgrens barndomskompis, nu vuxen, som skriver en akademisk uppsats om vad som egentligen hände i gränstrakterna till Norge under kriget. Han återvänder till det lilla samhället, till Micke och hans farfar som nu sitter på hemmet. Johans sökande är ytterligare ett plan i romanen, ett annat är en annan gammal man på hemmet som minns tiden under kriget och som fortfarande håller ögonen på Mickes farfar. Ytterligare ett är den norske motståndsmannen Radners berättelse. Ola Larsmo lägger pussel med sin polyfona berättelse, och bitarna faller inte så lätt på plats. Vem bevakade egentligen vem där längs gränsen, vem kunde man ”lita” på, i detta skräckslagna och förrädiskt neutrala Sverige.  


” Vissa kvällar, när vinden låg på, kom stråk av cigarettrök genom lukten av solvarmt grus och skogfukt. En vass tobaksdoft, som spetsad med något redan förbränt, men ändå av bättre kvalitet än den man kunde komma över i affären eller ens köpa hos stuvarna nere på bruket. Det var samma doft som han på sistone kommit att förknippa med Lundgren: den satt i hans kläder om kvällarna när det var dags för vaktombyte.” Så där skriver han, Larsmo, med sinnena på helspänn, det är dofter och ljud, det är kyla och hetta, det är vad man kan se och inte se, i mörker och i ljus. Och det är det som gör det så oavlåtligt spännande, detta närmast fysiska registrerande som tills slut gör att texten nästan svävar. Han är lite hemlig Larsmo, han gäckar våra föreställningar om en överblickbar, avklarnad historia, han kräver att vi tänker när vi läser – ”Adam Rosenbaum hette en man”.      


Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".