Sisela Lindbloms Blondiner

Blondiner har Sisela Lindblom kallat sin nya pjäs, inspirerad av blondinernas blondin, Marilyn Monroe, som hade premiär på Stockholms Stadsteater i helgen. Sisela Lindblom är konstnärlig ledare för stadsteaterns Backstage, i grunden såväl skådespelerska, som författare och regissör. Tidigare har hon bl.a skrivit pjäserna ”Han var en mus” och ”Flickor”, båda med ett tydligt feministiskt perspektiv. Anneli Dufva har sett den nya, Blondiner.

De är många, blondinerna på scenen. Marilyn i den berömda vita klänningen finns i sex olika upplagor i olika åldrar, i olika grad av oskuldsfullhet och förfall, alla samlade i en svängd vit trappa.


Och det är ett genialt grepp, hur den där sexsymbolen som hon blev, egentligen kanske kunde varit vem som helst. De blir alla porträttlika med peruken, mouchen, läppstiftet på, filmstjärnerollen en maskeradkostym.


Det finns överhuvudtaget flera sådana grepp och många tankar som är roliga i Sisela Lindbloms pjäs och uppsättning. Jag tycker om att hon velat splittra upp skeendet, leka med just rollspelet och identiteten, och hon har god hjälp av skärpta skådespelerskor som Cilla Thorell och Lena B Eriksson. Även Helena af Sandeberg, som den ofixade och unga blondinen, kramar allt som går ur sina scener.


Scenografin är en gammal filmstudio med fonder på hjul och Sisela Lindblom har tydligt lockats av Hollywood, av mekanismerna, maktstrukturerna, spelet, och i det velat spegla blondinen som det ”jag” som säger ”hon” om sig själv: Kvinnan som handelsvara, alltid till lags.


Och fröken M, som hon kallas, stiger då följdriktigt aldrig fram och ur de där schablonerna och välbekanta bilderna. Det är sorglig barndom, piller och mera piller, en enorm ambitionsnivå och ett obefintligt självförtroende men det vet vi ju redan.


Så av många tankar blir till sist något lite allmänt, mer än utvecklat: både i texten och på scenen, som om steget från idé till gestaltning aldrig riktigt blev taget.


Anneli Dufva


anneli.dufva@sr.se


Och i Kulturredaktionens program Vågen vid 14.03 i P1 så hör ni mer om Blondiner om myten Marilyn Monroe och där även diskussion om Guy van Sant’s film Elephant.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".