Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Den nyzeeländska författaren Janet Frame har avlidit

Publicerat torsdag 29 januari 2004 kl 08.40
Janet Frames liv och författarskap hängde särskilt tätt samman och det är med den självbiografiska trilogin Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden som hon blivit mest känd. Hela har också filmats av Jane Campion och fått namnet En ängel vid mitt bord.

Olika traumatiska upplevelser har också påverkat starkt. När hon var liten drunknade två av hennes syskon. När Janet Frame var vuxen fick hon fel diagnos och var många år inspärrad på mentalsjukhus.

Hon har inte bara skrivit romaner utan också flera novellsamlingar och poesi. Hon är flitigt översatt till svenska. Till exempel kom Lagunen och andra berättelser 2002.

En formulering om Janet Frame jag läst lyder ungefär såhär, fritt översatt: ”Frames omtanke om språket och dess relation till sanningen, hennes misstänksamhet mot konventionella verkligheter, fick henne att utveckla ett unikt berättande som handlar om att gestalta erfarenheten i språket.”
Och det kan kanske låta lite allmänt litterärt, men det är det inte: för i hennes fall, så präglas skrivandet i så hög grad av de egna erfarenheterna; Nya Zeeland som plats, dessa öar, så kärva, långt borta i havet, hennes egen 11 år långa period på sjukhus, den stora familjen, syskonens död.
Det finns helt enkelt en högt uppdriven känslighet hos henne, som förnimmer, iakttar, upplever med en skärpa som är så slipad att den liksom skär igenom just det vi slarvigt skulle kunna kalla verklighet – Frame är en författare för vilken liv och verk är ett; orden är hennes sätt att leva, böckerna hennes plats i livet. Hon var också mycket skygg, levde ensam.
I hennes mest kända verk, trilogin baserad på hennes liv, så finns ensamheten, utanförskapet hela tiden där, som en underton, men också i någon mening som en privilegierad plats, varifrån hon fritt och krasst kan beskåda livet och tiden –
Och det är det viktigaste: den känsla av rymd, bortom de tvingande rörelserna på gatan eller i skolan, den andra värld som är fantasins, förbunden med saga och myt, som för Frame är lika sann, lika nära som plikterna. Detaljerna finns där, som insekter på väggen, i något oändligt mycket större. Det är okonstlat och det är märkvärdigt.
Jag har sagt det förr; det är Cora Sandel och Janet Frame som skrivit 1900-talets stora kvinnliga utvecklingsromaner – och det är för synd att akademin inte hann belöna henne.


Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".