Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Vägen till Löpgravsvägen

Publicerat torsdag 5 februari 2004 kl 08.55

Finlandiapris 2002, nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2004, storsäljare hemma i Finland. Thriller, kärlekshistoria och en satir över den finska bostadsmarknaden.

Vi talar om Kari Hotakainens roman ”Löpgravsvägen”, som nu kommer på svenska.

Hotakainen är född 1957, har också skrivit poesi, barnböcker och dramatik. Löpgravsvägen är hans sjunde roman, men den första som ges ut i Sverige.

Katarina Wikars har läst.

Jag vet inte vad jag vill ha, men jag vet hur jag ska skaffa mig det, sjöng Johnny Rotten en gång i världen. Hur fel hade han inte. Jag vet vad jag vill ha men inte hur jag ska få det. Så ska det vara.

Ränta och amorteringar  blir 7 900 mark i månaden. Kvar att leva på blir 33 mark om dan i fyrtio år. Ett frontmannahus, det vill han ha hjälten i Kari Hotakainens roman Löpgravsvägen. Just det med omsorg arkitektritade småhuset på Löpgravsvägen. Byggt för en annan generation, de som kom hem från fronten, männen med ettordsmeningarna  som förlorade Karelen. Matti, han kallar sig själv en hemmafrontman i centralvärmegenerationen, en som efter ett slag bara förlorar sin familj. Och som hade just inget annat. Ingen karriär, bara teven och cigarretterna och brödbakandet och barnet och en  fru i karriären.

Romanen är byggd som ett hus. Börjar med grunden och dräneringen för att sluta med nedräkningen inför flytten. Så mycket liv som kretsar kring drömmen om boendet, så många självgoda villaägare, överkänsliga höghusbor som inrättat sina liv efter grannarnas balkongrökande. Matti ska bli en sån egnahemsägare för att få sin familj tillbaka. Han går grundligt tillväga, gör en etnologisk studie över den finska småhuskulturen och de människor som tycker sig vara förtjänta av ett eget hus. Grillat kött, gräsklippare, en ljudbild som för tankarna till Apocalypse Now av Coppola. Och här byter romanen jag-person ibland, är i huvet på än den ena än den andra, grannen, mäklaren, frontmannen, frun. Fast mest i Mattis allt mer paranoida hjärna.  

Löpgravsvägen är en roman som gjort alla glada så här långt. Fått finlandiapriset, blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris, blitt bestseller och fått finskt mäklarpris fast den är en ettrig uppgörelse med just den lite svettiga alltid tillgängliga yrkesgruppen som säljer hus i samma skick som de själva. Och visst kan också jag identifiera mig med Mattis längtan efter familj och bostadskarriär. Fast jag inte är en finsk man. Så snärjda vi alla är i en tid full av familjeterapeuter, ord som sömnunderskott, tilläggsfinansiering och antidepressiva. Det är bara att kapitulera inför ett sånt gigantiskt smärtsamt underhållande dödsdömt familjeprojekt.

Katarina Wikars

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".