utrikes

Den iranska poesins lejoninna är inte rädd

De blodiga konfrontationernas tid tycks vara över i Iran. Oppositionen vågar sig knappt ut på gatorna längre, och den segervissa regimen fortsätter att kringskära de oliktänkande. Få vågar trotsa officiella förbud mot att till exempel ge intervjuer till utländska journalister. Sveriges Radios korrespondent besökte Iran i förra veckan, starkt begränsad och bevakad, men hon lyckades träffa en regimkritiker: poeten Simin Behbahani.

Våldtäktens och förtryckets matta, bönemattan
för guds skull, ni som lagt beslag på religionen!

De utmattade själarnas nattliga rop, Allah Akbar
sätter djävulsvingarna i brand,
sliter rymden i stycken.

Orden är starka. Fördömande. Hon beskyller Irans ledare för att använda bönemattan för att våldföra sig på folket. Dikten handlar om de unga som dödades efter valet - om Sohrab, som torterades till döds i fängelse, om Neda, den unga kvinnan vars död filmades med mobilkamera - hela världen såg hur blodet långsamt rann ur hennes näsa och öron efter att hon skjutis på öppen gata. "Nedas hjärta är mitt vittne", heter det i dikten som avslutas med en varning till de som slitit sönder bönemattan:

en häftig flodvåg är på väg
som forsar fram och sköljer bort
bönemattan och bedragarbönen

Simin Behbahani är 83 år gammal och nästan blind, hon kallas iransk poesis lejoninna och är den kanske mest kända och uppburna av Irans nu levande poeter. Jag tvingas söka upp henne utan tolk och vi skrattar oss fram på stapplande engelska. Min översättare vågar inte följa med eftersom det finns ett uttryckligt förbud mot att intervjua någon utanför den konferens om kärnvapennedrusting som vi utländska journalister inbjudits att bevaka i Iran. Simin Behbahani är en av de få jag möter i Iran som inte är rädd.

– Dels är jag gammal och folkkär, de vill inte göra mig till martyr - och dels vet jag att jag talar sanning, säger Simin Behbanhani, vars dikter om våldet efter valet har fått en spridning via internet. Hon har också läst upp sina dikter på telefon i utländska radioprogram.

Hon berättar att hon fått besök av myndigheterna - säkerhetstjänsten och ministeriet för islamisk vägledning - som krävt att hon ska upphöra med sitt regimfientliga skrivande. Det kan jag inte, har hon då svarat, jag är ju människa.

– Jag måste skriva det jag ser.

Representanten för myndigheterna ryckte på axlarna åt den gamla kvinnan och sa och sa jaja, skriv då, men behåll det för dig själv - i byrålådan.

Men inte heller en 83-årig dam med mönstrad blus och guldhårspänne går fri i dagens Iran. På kvinnodagen, den 8 mars i år skulle Simin Behbahani kliva ombord på ett flygplan för att resa till Frankrike och ta emot ett pris.

– De grep mig efter passkontrollen, berättar hon. Hon förhördes till långt in på natten. Hon har ännu inte fått tillbaka sitt pass och kan inte lämna landet.

Cecilia Uddén, Amman
cecilia.udden@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista