Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Klockrent danskt i Berlin

Publicerat måndag 9 februari 2004 kl 10.06

Filmfestivalen i Berlin pågår som bäst och flera av årets filmer tar upp politiska ämnen: kriget på Balkan, apartheid, diktaturen i Argentina är några exempel. Men den film som hittills väckt mest uppmärksamhet, den handlar om gudstro. Mikael Timm rapporterar:

Femtusen filmgalna journalister i Berlin letar efter Mästerverk. De flesta trodde nog att det skulle bli John Boormans film Country of my skull som handlar om sannings- och försoningskommissionens arbete i Sydafrika, där apartheidförbrytare fick amnesti om de vittnade om sina

brott och mötte sina offer. Men Boorman har kommit långt från intensiteten i Sista Färden och bildretoriken i Excalibur. Detta är en booring Boorman, inte ens de många närbilderna på Juliette Binoche räcker för att ge liv åt historien.

Nej, festivalens stora upplevelse är istället en lågbudgetfilm, av en okänd regissör med skådespelare utan stjärnstatus. Och…visst…den är dansk. Regissören heter Anette K Olesen och filmen Förbrydelser. Det här en dogmafilm: alltså handkamera, befintligt ljus, realistiska miljöer men det är ingen komedi utan ett drama som ämnesmässigt påminner om Bergmans Nattvardsgästerna och om Bressons tidiga filmer.

Samtidigt är det något alldeles eget, eftersom det finns en stillsam ironi, som ett litet vinddrag som genomkorsar allt allvar. Förbrytelser utspelas på ett kvinnofängelse där en ung kvinnlig präst vikarierar. En av fångarna har ”något på gång med Gud”, som en medfånge säger. Prästen själv är mer pragmatisk men tackar Gud när hon äntligen blir havande, det är ett under. Fången som har Gudskontakt är barnamördare men får också några ögonblick av nåd. Det handlar om Gudstro, underverk, brott, försoning. Och inte för ett ögonblick blir det högtravande eller tillgjort. Dialogen och spelet är klockrent, och filmen oförutsägbar.

Detsamma kan man säga om Patrice Lecontes Confidences trop intimes, Alltför avslöjande samtal skulle kunna vara en titel. Leconte är en flitig regissör som bland annat gjort Hårfrisörskans make och han har alltid haft en känsla för det outtalade. Huvudpersonen är en ung kvinna som ska besöka en psykoanalytiker. Emellertid tar hon fel dörr och kommer in hos en skatteexpert som har sitt kontor bredvid. Han blir

fascinerad och förmår inte avbryta henne. Så småningom får hon naturligtvis reda på vem han är, men samtalen fortsätter, trots att han liksom lär känna henne från fel sida - hon visar det hos sig själv hon inte tycker om. Men när allt kommer omkring, handlar ju både psykoanalys och skatterådgivning om vad man ska deklarera öppet, och vad man lämnar

fördolt. Skattexperten spelas av Fabrice Lucchini, Stjärna i många av Rohmers 70 och 80-talsfilmer och det är en fröjd att följa hans minspel och synnerligen välvalda, synnerligen undvikande svar. Mycket vitsigt, mycket elegant, mycket franskt. Och tillsammans med Olesens Förbrytelser demonstrerar Leconte att euroepisk film just nu är både allvarligare, lekfullare och påhittigare än den amerikanska.

Mikael Timm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".