Tredje flykthastigheten av Lotta Lotass

Jurij Gagarin var den första kosmonauten i rymden. Om honom handlar Lotta Lotass nya roman ”Tredje flykthastigheten”. Och Tredje flykthastigheten, 17 kilometer i sekunden, är den hastighet som kan ta en farkost ut ur solsystemet, ut i kosmos. Lotass har tidigare skrivit om flygfarkoster i ”Aerodynamiska tal” från 2001, och hon har skrivit ytterligare två romaner: debuten ”Kallkällan”, 2000 och ”Band II. Från Gabbro till Löväng” som kom för ett och ett halvt år sen. Maria Edström har läst ”Tredje flykthastigheten”.

”Kamrat Jurij Alexéjevitj Gagarin, statosfären skall inte längre vara din yttersta gräns. De orden var de vackraste jag någonsin hört”.

Ibland är det Jurij Gagarin som talar, ibland någon annan av alla de numera glömda kosmonauterna och ingenjörerna, ibland hörs en officiell, retorisk röst i detta körverk om det sovjetiska rymdprojektet. Men det är runt Gagarin, den förste kosmonauten i rymden, som Lotta Lotass berättelse cirklar.

”Det blir Jurij Alexejevitj Gagarin. Kamrater. Medborgare. Lägg nu hans namn på minnet. Utbringa en skål för den nye hjälten.” kan det låta.

Lotass bygger som alltid upp en egen värld med sitt språk – hon är inte berättaren, hon är i berättelsen, och där ser hon sig omkring. Vad som är historiska fakta och vad som är fri fantasi är oväsentligt, vi går in i denna scenografi, med olika scenbilder: Institutet, Chefskonstruktören, Kosmodromen, Hospitalet, så lyder några av kapitelrubrikerna. Och Lotass kan i en enda mening färdas i Gagarins kronologi, från den sibiriska lilla byn till yttre rymden: ”Polkóvnikovo,  Altai,  Sibirien, Unionen av Sovjetiska Socialistiska Republiker, Världen, Jorden, Universum.”

Lotass författarskap rymmer en märklig spänning. Ibland hålls hon på marken, i jorden, i trakten, liksom fasthållen av gravitationen, som i ”Kallkällan” och i ”Band II. Från Gabbro till Löväng”. Men i ”Aerodynamiska tal” och i den nya romanen verkar hon vilja besegra jordens dragningskraft, vill upp i luften och ut i den femte oceanen.

Och Lotass verkar vara lika fascinerad som jag blir som läsare. Dessa kosmonauter, ett slags soldater i Sovjetstatens okuvligt optimistiska tro på teknik och vetenskap, ger sina liv, träder in i en ny värld långt innan de ens fått vistas i rymden. Lotass lägger sig så nära, nästan ömt, intill sina kosmonauter och deras drömmar, där det sovjetiska samhällsprojektet förblandas med rymdprojektets längtan efter nya världar. Men hon hör också ihåligheterna - nederlagen i triumfen, fasorna i skönheten.

”Tredje flykthastigheten” är en vacker och sorgsen ja, vetenskaps-saga, om en tid som var så kort, snabbt förbiilande som en dröm. Prologens avslutning lyder: ”Vi hade bestått provet. Så minns jag rymdålderns morgon.”   

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".