Dreamers

I dag (fredag 13/2-04) är det premiär för den italienske regissören Bernardo Bertoluccis nya film, ”Dreamers”, som är baserad på romanen ”The Holy Innocents” av Gilbert Adair. Anneli Dufva har sett ”Dreamers”.

Tänk att det kan gå så illa...

Att en regissör som blev berömd genom ”1900”, beryktad genom ”Sista Tangon i Paris”, ganska hånad för sin gubbsjuka blick i ”Stealing Beauty”, nu bara låter sig själv kana vidare, utför, djupt ner i banalitet och pinsamhet. Ungdomen må vara ogarderad till sitt väsen, konsten behöver gestalta det ogarderade, inte bara tråna efter det.

Men Bertolucci trånar - och det helt utan hämningar. ”Dreamers” är en historia om en amerikansk yngling och ett franskt tvillingpar, flicka och pojke, som möts i Paris. Det är -68 och studentrevolten rasar på gatorna, men de tre stänger in sig i tvillingarnas bohemiska paradvåning och där dricker de årgångsviner, badar badkar och röker gräs, har sex på köksgolvet, slickar honung från fingrarna…

Och så leker de smått sadistiska lekar och spelar upp scener ur filmhistorien för varandra. Oftast är de nakna, eller nästintill, och Bertolucci låter kameran formligen slicka deras vackra kroppar. Bilderna ibland måleriska, men så pastichartade i sin skönhet att man snabbt blir övermätt. Ett beduintält med kuddar och tända ljus i vardagsrummet, mer vin och kroppsvätskor… om ni kan ta det, kan ni kanske gilla den här filmen.

Att regissören behärskar sitt hantverk – han klipper elegant in berömda scener ur filmhistorien - och att han låtsas ha självdistans genom att låta de tre konstatera att filmregi egentligen bara är legitimerad voyeurism – det visar inget annat än att han väl borde ha kunnat göra en bättre film.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".