recension | litteratur

Deon Meyers formkurva pekar nedåt i nya Devil's Peak

En författare som de senaste åren gjort mycket för att fördjupa, försvåra och förklara frågorna om det moderna Sydafrika är Deon Meyer. Nu finns hans senaste deckare i svensk översättning av Mia Gahne - även om titeln är internationellt gångbar: Devil's Peak.

Den här gången ägnar sig Deon Meyer mer åt polismyndighetskorruption och mindre åt storpolitik, och det är rätt synd. För jag har gillat hans försök att utbilda - kanske kan man till och med kan kalla det folkbilda - om ett lands historia och problem - och samtidigt underhålla i formel-ett fart.

I Devil's Peak sicksackar berättelsen mellan tre huvudpersoner - en alkoholiserad polis, en prostituerad småbarnsmamma och så den före detta lönnmördarspionen Tobela. Runt dem skissar han så en bild av ett Sydafrika som slits ned av drogkarteller, pedofili, korruption och historielöshet.
   Och så länge det handlar om polisens försök att sluta dricka eller den före detta lönnmördarens förberedelser för nya mord så är jag med på banan. Jag hamnar snabbt i bekant deckarandning. Men... berättelsens tredje tråd - den olyckliga men mystiska sexarbetaren får jag tuppjuck på - om uttrycket ursäktas.

Meyer lyckas aldrig övertyga mig om hennes roll i det berättelsen, han är liksom inte på hennes sida! Både den deprimerade Tobela som mördar pedofiler och den briljante polisen som undviker brandyflaskor är tydliga personer, män vi lär känna inifrån. Men kvinnan med det trassliga förflutna och den oklara framtiden blir, trots försök till motsatsen, bara betraktad och utnyttjad.

Så, nej. Devil's peak lämnar mig inte mer upplyst och med sydafrikalängtan, som de tidigare böckerna ändå gjort.