Genua rustar under kulturhuvudstadsåret

Italienska Genua är tillsammans med Lille i Frankrike årets europeiska kulturhuvudstad. Och nej, det är ingen belöning som Genua har fått för att putsa på stadens rykte efter demonstrationerna och polisvåldet under G8-mötet härom året. Staden fick uppdraget redan 1998. Kulturnytts Per Feltzin befinner sig just nu i Genua. I går (onsdag 25/2)berättade han om opera, i dag är han tillbaka med en ny rapport från kulturhuvudstaden.

Överallt kyrkor, överallt palats, överallt byggnadsställningar. Här renoveras det grundligt. Det är pinsamt för sent säger kritikerna, och det hade förstås varit bäst om det varit klart före årsskiftet, men det stämmer lite med den gängse bilden av Genua: stolt, självsäker och rik. Det är som om de ville säga att de minsann restaurerar i sin egen takt, utan att nån annan ska bry sig.

Honnörsorden för kulturhuvudstadsåret i Genua är delaktighet och lång livslängd. När internationella gäster kommer ska de samarbeta med Genuas egna kulturpersonligheter, som i sin tur ska föra de nya erfarenheterna vidare. Men, suckar en jag talat med, i en minskande ekonomi kanske man inte har råd med delaktigheten sen.

Den långa livslängden får man genom upprustning av de kulturhistoriska skatter man har. Om Rubens menade att sextonhundratalspalatsen var en förebild för bra boende måste vi kunna se dem i sin gamla barockprakt.

Man har tänkt i tre konstfärder. Vårens och sommarens kultursatsning handlar om just Rubens samtid, kultur som blomstrade på grund av de rika bankmännen. Sedan satsar man på ett brett kulturbegrepp och berättar om Genua och havet, genom vetenskap, teknologi och historia. Det enorma akvariet finns redan som bas i hamnen. Man avslutar abstraktare med temat Harmoni i den samtida staden. Arkitektur som visar sig inom alla kulturområden är en tanke.

Drygt 200 stora och små evenemang räknar man med, och ett av upprustningsobjekten är den enorma kyrkogården Staglieno lite utanför stadskärnan. Här byggde de rika borgarna monument över sig själva under främst 1800-talets sista hälft. Tusentals marmorstatyer i naturlig storlek pryder grav efter grav efter grav. Rena familjeporträtten från en tid som stannat. Bara murgrönan och dammet har tillkommit. Mina ögon var stora som tefat på Staglieno.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".