Hur dansar man barockt? Göteborgsoperan visar!

Ståt, prål och överdåd. Det är några ord som ofta förekommer när det tals om Barocken. Den kulturepok som dominerade 1600-talet och en bit in på 1700-talet.

Med avstamp där har Göteborgsoperans Balett satt ihop ett samlingsprogram med titeln Re: Baroque.

Tre dansverk av Nacho Duato, Nicolo Fonte och Jiri Kylian samsas. Tre olika temperament som på olika sätt inspirerats av den här tidsepoken.

Idén med ett sådant här Barocktema är väl att ge lite mer stadga och tankestruktur åt ett samlingsprogram som rymmer flera olika koreografer. Och kanske till och med göra det lite mer lättsålt för marknadsavdelningen.

För det är bara Nicolo Fonte som direkt har fått Göteborgsoperans uppdrag att skapa helt nytt. Och han tar chansen att frossa i den stora institutionens resurser. Nästan så att överdådet kantrar över i allt det massiva associerandet kring barockens tankegångar och stilideal.

Men jag gillar den där gigantiska skärvan placerad på scenen. Ett slingrande blomstermotiv som ser ut att fallit ur en stor skulptur. Och dansarna i insektslika dräkter tar vid där skulpturen tar slut. Med Heather Telford som nav, som en svart bikupedrottning, eller en punkens svartklädda barockdrottning.

Men de andra två verken som ingår, har kommit till i helt andra sammanhang och har köpts in med den här barockidén i baktanke. Men om man nu vill ha en sådan här överbyggnad känns valet av Jiri Kylians Sechs Tänze något udda i sammanhanget. För att se Mozart och styckets revolutionsstämning som en reaktion på klassicismen som ju faktiskt växte fram ur barocken – blir något sökt.

Men jag kan ändå förstå valet av Kylians verk i den här tredelade kvällen. För efter två stycken som med rätt stort allvar förhåller sig till Barockens idéströmningar känns det som en frisk fläkt blåser genom salongen när Kylian kommer in med sitt gycklarleende.

Jiri Kylian är ju en av ledstjärnorna på den internationella dansscenen, och även om det här kanske inte är hans tyngsta verk, är det en god påminnelse om att det också går att närma sig det förflutna med viss respektlöshet.  Pudret från dansarnas peruker dammar över scenen som vita rökmoln. Svarta helt styva krinoliner på hjul rullas in med svärd nedstuckna i de giljotinerade midjorna, samtidigt som det mullrar betänkligt i bakgrunden.

Och Barock eller inte. Vem bryr sig. För med Jiri Kylian på slutet blir det ändå en rätt bra mix, när kvällen avslutas i den här burleska uppsluppenheten.

Cecilia Blomberg

cecilia.blomberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".