Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Poeten Magnus William-Olsson prosadebuterar med Spöken

Publicerat torsdag 4 mars 2004 kl 07.46

Sommaren 2003, i feber och på bara några veckor, skrev poeten och författaren Magnus William-Olsson ner texterna till hans nya bok. Spöken lyder titeln på boken och den består av korta berättelser om personer som funnits på riktigt i Magnus William-Olssons liv under hans uppväxt. Släktingar, vänner, förälskelser .

För varje bok blir Magnus William-Olsson mer och mer avklädd. Självbiografisk. Som om han inte längre ville låtsas skriva om andra när han ändå skriver om sig själv. Det är grundforskning som pågår: Han gräver och rotar runt i det vi kallar för uppriktighet. Säg att han skriver en diktsamling om Odysseus, är han lika uppriktig och sann då som när han skriver berättelser om namngivna släktingar? 

Det finns förbud inom den svenska finlitteraturen, den som Magnus William-Olsson

är en del av. En regel lyder: Att skriva personligt är fint, att bli privat är fult. Men bryter du mot regeln och lyckas göra fullödig litteratur, då är du kung.

Vad han gör i boken är att utnyttja förbudet. I Spöken kliver vi in i en rik överklass-släkt. I berättelserna om societetsfarmor Ulla med bacillskräck, hembiträdet Oja i bäddsoffan och morfar Wilhelm som förgriper sig sexuellt på barn,  blir nånting uppenbart: På samma gång som Magnus William-Olsson är född till att vara en av dem, är han utanför och han testar gränserna för hur han tillåts att vara. Med boken ställer han sig på samma sårbara vis vid sidan av den sorts litteratur han hör hemma i och kräver att få rymmas med hela sitt jag, också i sin litterära sfär: Nu gör jag någonting snudd på förbjudet:  Jag är fin och jag är privat.

Och se, det gick alldeles utmärkt. Spöken är en bok som är obarmhärtigt exakt i känslan, skör, sensuell. Och det är klart att här finns stoff för bra berättelser! En kylig, nipprig överklass med  nedsänkbara järngaller i trappan för att de vuxna inte ska störas av barnen om nätterna – ”en välbärgad ensamhet”, som Magnus William-Olsson formulerar det - och in kommer en känslig, udda ung man, som vill något annat än materiell framgång med sitt liv.

Med såna historier är det skönt att vara i händerna på någon som valt några få ord med stor omsorg. Någon som egentligen gör något annat än att avslöja detaljer om släkten. Uppriktigheten gäller lika mycket känslan: Det var jag som kände detta och just så här kändes det:  Det var inte större, det var inte mindre. Det var.. så här.

Marie Lundström 

marie.lundstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".