Thailändskt och japanskt i filmen Universums sista dagar

Den thailändske filmregissören Pen-Ek Ratanaruang debuterade 1997 med filmen Fun Bar Karaoke. Från och med fredag har hans fjärde film, Universums sista dagar, svensk premiär.

Enligt filmregissören Pen-Ek Ratanaruang utspelas universums sista dagar på ömsevis japanska och thailändska och emellanåt med svajiga broar på engelska slagna däremellan. Bilderna utanför språket, kroppar och ansikten, gester och landskap, rörelser och perspektiv förmedlas av Christopher Doyle, vars uppmärksamma, stilbildande kamera tidigare har fångat på film sådana storverk som Wong Karwais Änglar i neon och In the Mood for Love, Chen Kaiges Nattens fresterska och Zhang Yimous bejublade Hero.

Asano Tadanobus rollfigur Kenji misslyckas ständigt med att begå självmord, och inte förrän han halvt av misstag dödar sin broders mördare, och träffat Sinitta Boonyasaks rollfigur Noi, vars syster har omkommit i en bilolycka, ger omständigheternas spel honom den där knuffen, ödets pekfinger: in med dig i den här historien, ensamma ödla.

Att livet i Bangkok, som det utspelas i Ratanaruangs film påminner en hel del om livet i Hong Kong, som det utspelas hos Wang Kaiwar, är nog ingen tillfällighet. Det absurda, hårda, plötsliga och svart humoristiska, men också men en oskuldsfullhet som påminner oss om att Universums sista dagar befinner sig rätt nära Universums första dagar. Något som sammanfaller med den mer än självmordsbenägne men ändå inte riktigt självmordsbesatte Kenjis syn på döden. Man dör och vaknar utsövd upp till nästa liv. Precis som jorden går under i havet i Ragnarök och återuppstår daggfrisk till nästa omgång.

Annars handlar mycket av filmen om att städa och diska och tvätta i systers Nois mer än lovligt sunkiga, mer än skitiga hemvist. Och det är broder Kenji som handlar hem hinkar, moppar och rengöringsmedel och låter svappen gå. Och jag tror att det är den pulsen, de rytmerna i mellanrummen mellan det hårda, rökiga våldet och den blyga omsorgens försagdhet som denna thailändska Becket med Bamse vinner mitt hjärta.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista