Inget krig i Ryssland?

På söndag hålls ett av världspolitikens minst spännande val, det ryska presidentvalet. Den sittande presidenten, Vladimir Putin, har varit given favorit i åratal och övriga kandidater är en samling okända ansikten utan större politisk eller folklig förankring. Putins ofantliga popularitet vilar till stor del på den beslutsamhet han visade när han som Jeltsins premiärminister drog igång det senaste kriget i Tjetjenien 1999. Och efter snart fem år av strider i norra Kaukasus och terrordåd i Moskva har Putin blivit ett med detta krig. Ändå finns det skäl att ställa frågan: är Ryssland ett land i krig? Fredrik Wadström har fastnat för några scener ur den ryska samtidskulturen.

Leonid Agutin och rapptrion De Oförbätterliga Skurkarna framför låten ”Granitsa”, ”Gränsen”, tillägnad de tappra gränstrupperna som gör sin plikt för fosterlandet. Texten och videon skildrar armén som något rakt igenom positivt, långt ifrån det vi annars läst så mycket om: svälten bland rekryterna, penalismen, slavarbetet samt övergreppen mot civilbefolkningen i Tjetjenienkonflikten.

Rysk tv visar i princip aldrig de negativa sidorna av ryska armén. Istället vevas Agutins video om stolta soldater som står beredda vid gränsen om något skulle hända. För Ryssland är ju inte i krig, eller hur?

En scen i en aktuell långfilm visar något helt annat. En tjetjensk befälhavare köpslår med en rysk officer om liket av en dödad tjetjensk soldat. Ryssen vill ha 2000 dollar för den döda kroppen. Medan pengarna räknas får den ryske officeren syn på en tatuering på tjetjenens hand.

Det visar sig att både ryssen och tjetjenen i Andrej Kontjalovskijs film ”Dårhuset” är veteraner från kriget i Afghanistan. De tjänstgjorde samtidigt och kommer ihåg varandras befälhavare. Men så blir det allvar. När ryssen hastigt ger sig av i plutonens pansarvagn springer den tjetjenske befälhavaren efter med dollarbunten. Ryssen vägrar ta emot pengarna för liket och ropar att han står i skuld för att tjetjenens pluton räddat hans liv i Afghanistan.

Kontjalovskijs ”Dårhuset” har hittills haft svårt att locka publik. I ett land med 150 miljoner invånare har bara 20 000 biobesökare sett filmen, trots att den fick jurypriset vid Venedigfestivalen 2002, blev nominerad till Oscarsgalan förra året av ryska filmakademin och gått ut i tjugo kopior till femtio biografer. Även om det finns ett mörkertal med piratkopierade videokassetter saknas det riktiga intresset för ”Dårhuset”. Det där kriget filmen handlar om, vilket är det? Ryssland är väl inte i krig?

Om några veckor är det stor popkonsert i Moskva med en drös ryska storstjärnor. Den årliga galan kallas ”Årets bomb” och till skillnad från tidigare upplagor är biljetterna i år gratis. Men bara den som är mellan 18 och 35 OCH som har röstat i presidentvalet får en biljett. Trots de regelbundna självmordsbomberna i Moskva är det alltså möjligt att kalla en konsert förknippad med presidentvalet för ”Årets bomb”. Det är svårt att tänka sig att det skulle kunna hända i ett annat land, till exempel ett land i krig.

Fredrik Wadström

fredrik.wadstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".