... eller inte vara.

Helgens andra Hamlet-premiär begicks i Uppsala, med Ole Anders Tandberg som regissör och med Britt G. Hallqvists översättning i bearbetning av Mia Törnqvist. Här har man skalat bort hela den politiska inramningen och kokat ner pjäsen till ett slags kammarspel, med Aksel Morisse som prins Hamlet. Maria Edström var på genrepet.

På Uppsala stadsteater står Hamlet i svarta puffbyxor, blond och vek, olycklig och arg – lite som en Hamlet i Ankeborg. För här är rollfigurerna som seriefigurer, liksom utklippta och karikerade, där dom rör sig i Magdalena Åbergs lätt hallucinatoriska scenografi, ett krökt sluttande scengolv och ett gäng dörrar att springa ut och in i. Ole Anders Tandberg har nästan gjort en Tom Stoppard, (den brittiske dramatikern som gjorde en Hamlet sedd ur de två birollerna Rosencrantz och Gyldenstierns ögon) – i sitt vildsinta reducerande av storyn med sin serietecknarpenna – bort med Fortinbras och krigshotet från Norge, bort med hela stora hovet och tom bort med Horatio – Hamlets bäste vän och styckets ”straight man”. Och Mia Törnqvist bearbetning axar på tempot, snabbt prickar vi av hållplatserna där ”highlightsen” som ”att vara, eller icke vara” nitas fast - som inringade i pratbubblor.

Så det hela blir nästan en seriestrip om en rätt knasig familj som blir allt knasigare. Aksel Morisse är en helt betagande Hamlet, intelligent och lite nördig, som man skulle vilja säja ”Så ja, lilla gubben” till, om man inte visste att han skulle fräsa som en ungkatt. Gustav Levins styvfar Claudius har ett milt men farligt bett i repliken, lika pålitlig som en gammal krokodilhanne. Och Mikaela Ramels Ofelia, med svart kort pannlugg, fixar imponerande otvunget den svåra passagen att gå från att vara en flicka med en framtid till en flicka utan förflutet.

Men blir inte det här lite ytligt, frågar sig kanske vän av ordning. Jo, lite endimensionellt bli det att bara köra på en växel med den stora Hamletmaskinen - men ganska skojigt också. Man kanske inte alltid behöver spela Hamlet som vore den dramatikens Rolls Royce, utan ibland så här, som en ettrig liten Fiat.    

Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".