Recension | konst

Verkligt men uddlöst på Röda Sten

Konstnären Juan Pedro Fabra Guemberena arbetar ofta med naturen och naturromantik i sin verk. Och med våld och våldsfetischism. Hans genombrott blev bilder av svenska soldater som tycks uppslukas av sin omgivning. Fabras verk har visats på bland annat Vendigbiennalen och Pragbiennalen och nu i sommar har han intagit den gamla värmecentralen - numera konsthallen - Röda Sten i Göteborg. Måns Hirschfeldt var där och såg bland annat huvudnumret, den stora installationen Three Kings.

Istället för att säga att porren är ful, kan man skapa nåt vackert av den? Intressant tanke. Och jo, Juan Pedro Fabra Guemberena har gjort ett svart altarskåp där nästan helt överkluddade porrstjärnor blivit madonnor. Vackert och laddat. Och det står i ett rum i rummet. Fabra har rest skogskulisser som skapar konturerna av en arkitektur. Det liknar en kyrksal som naturen tagit över. Eller ett övergivet härläger. Väggarna är som kamouflerade. Och på höga pelare står tre mörka, liksom lurviga figurer. Det är helt inlindade i kamouflagenät. I sin hotfulla anonymitet är de alla och ingen. Utbytbara och eviga, i ett gränsland där det mänskligt mörka sidor både ifrågasätts och kultförklaras. Det rummet vill någonting och det känns.

Men det vill för mycket. För det är en oherrans massa bråte därinne. Skelettdelar, vapen, uppstoppade djur, militärprylar och porrcollage. Modeller av hängningsanordningar. Så associationsflödena som först frigjordes, de kloggar igen. Det blir mest det gamla våldet och den gamla porren. Fetischismen inte tillräckligt stötande fetischistisk, kritiken inte kritisk så det bränner till. Det blommar inte ut - det blommar bara över.

Och att det ibland inte krävs så mycket de visar Fabra Guemberena i ett annat verk. Innifrån ett mörkt schakt hörs skottlossning och röster. Det är en autentisk ljudupptagning av hur amerikanska säkerhetsmän skjuter civila irakier i Falluja. Mörkret, tomheten och lite musik. Mer krävs inte för att verkligheten ska bli konst. Som i sin tur känns påträngande verklig.