Utan trosor på Sudret

Fågeln Mongolpipare - eller Charadrius mongulus - är en släkting till våra strandpipare. Men det är också det lite udda namnet på en ny svensk romantisk komedi. För regin står Alexander Moberg och för manus Hans Iveberg, kanske mest känd för Göta Kanal.
  ”Mongolpiparen” har svensk premiär i morgon och Måns Hirschfeldt har sett den.

Fågel, flickvän eller kanske en ny snärta - Anders 20-nånting velar - mellan att åka till Gotland för att se en ovanlig fågel - eller stanna hemma med new-ageflickvännen och äta alger - och det blir inte enklare av att han träffat Lotta och inlett ett förhållande vid sidan av. Så praktiskt då att hon har en stuga PÅ Gotland ungefär bredvid den dunge där Mongolpiparen tillfälligt häckar. Men Anders inte den som gör det lätt för sig: på plats i idyllen är han omoget tjurig och krånglig och gör sitt bästa för att strö grus i kärleksmaskinen.
  En grundförutsättning för en romantisk komedi om ett jätteomaka par är att vi i publiken iallafall för en stund TROR att hotta Lotta faktiskt ser nåt i sin töntiga fågelskådare. Det händer inte här. Inte en sekund, inte en gnista, inte chans. Inte med Linus Wahlgren och Anna-Lena Strindlund, inte med dom replikerna.
  Inte utan trosor på Sudret, i vårkylan, guuudd vad dom måste frusit dom stackarna och flera gånger måste dom göra det där på stranden.
  Och först och främst och framför allt INTE med den voodoopräst som med förbannelser och förgiftade äpplen, ska hjälpa Anders svartsjuka flickvän att hämnas. Filmer om enfaldiga människors futtiga bekymmer måste försöka vara större och smartare än det dom berättar om. Men i jämförelse med Mongolpiparen kommer biografRIDÅN verka intelligent när den går upp i morgon. Men den kommer rodna.

Måns Hirschfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".