Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Glöm inte Baskien

Det har gått en vecka sen terrorn slog till i Madrid. Sen dess har en regering fallit och misstankarna flyttats över från en baskisk terroristorganisation till en islamistisk. Därmed kan omvärlden ännu en gång låta Baskien och dess speciella problem falla i glömska.
  Mikael Timm vill dröja kvar vid Baskien, ett ögonblick.

Har det någon betydelse vilken organisation som placerade ut bomberna i Madrid? Nej, inte för de döda. Men för oss efterlevande. Jag misstänker att det är bekvämare om skulden ligger utanför Europa.
  ETA – när jag hör nyhetsuppläsaren uttala de tre bokstäverna får jag dåligt samvete. För vem talar om Baskien om det inte gäller semester? Och förresten, det är inte många som reser till Baskien – dessa kärva provinser mellan Frankrike och Spanien med den isgrå Atlanten på ena sidan och bergen på den andra där dimman sveper in över dystra skogar med bökande vildsvin och iskalla bäckar med foreller. Och tystlåtna människor. Människor ingen hör.
  På 70-talet var jag där och träffade E TA. Tror jag i alla fall, de jag mötte sade inte sina namn. Man fick ta sig in försiktigt från Frankrike. I franska Baskien satt gamla män som med en livslögn kallade sig för en exilregering, en som aldrig någonsin styrt en nation som inte fanns. När vi fick telefon om att polisen närmade sig reste de sig och stultade bort på darriga ben.
  På spanska sidan klättrade unga män med starka ben uppför bergen till en isolerad mötesplats. De vände ryggen mot kameran och talade om Baskiens framtid som oberoende stat. Man skulle leva på turismen från de franska provinserna och stålet i de spanska. Inte ens under Francotiden tyckte de flesta basker att de verkligen borde bilda en egen stat. Men eftersom nästan alla mindes släktingar som fängslats, barn som stoppats i studierna, bekanta som torterats och kanske dödats låtsades man inte veta vilka som satt upp en vägspärr och skjutit en polischef.
  En vänlig präst jag mötte bad för sitt folk, bad att det skulle få en framtid i fred. Så kom då framtiden. Spanien blev demokratiskt och Baskien fick ganska stort självstyre. Bryssel kom med visioner om telekommunikationer och utvecklingsbidrag som skulle sudda ut orättvisorna. Historien skulle bli just historia. Dock fortsatte ETA:s mördande, allt färre stödde organisationen, vissa år hade man bara några tiotal medlemmar, men i valen fick ETA:s politiska del fick alltid drygt tio procent av rösterna, vilket borde varit en varningsklocka.  
  Det är där jag får dåligt samvete. För hur mycket har jag tänkt på Baskien sedan besöken där? Jag har personliga minnen men delar en kollektiv glömska. Konkret har den europeiska gemenskapen nått Baskien i form av fiskeflottor som tar upp de fångster baskerna levde på. De drygt två miljonerna basker är ett kuriosainslag i Västeuropa: världens äldsta bollsport, en och annan film, Europas äldsta språk – och den längsta glömskan. 
  Bombdådet gjorde att intresset för Baskien ökade i ett par dagar. Men bomber är dåliga pedagoger. När offren glömts bort, glöms också orsakerna.
  Men om våldet skall försvinna måste vi minnas, om inte hela historien så åtminstone våra egna löften om ett gemensamt Europa. Vi måste minnas, inte på våra villkor, utan villkorslöst.
  Och var det nu inte ETA den här gången, bör vi minnas Baskien ännu noggrannare.

Mikael Timm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".