recension | opera

Förbjuden kärlek i Vadstena - med attack och lyrik

Sommaropera är sedan länge synonymt med Vadstena-Akademien som fortsätter med sin blandning av nyskrivet svenskt och musikarkeologiska fynd från hela Europa – det har man gjort i snart 50 år.  

Förra året satsade man på modern kulturpolitisk opera men i år har man letat i arkiven efter sen 1700-talsopera från Tyskland. I helgen var det dags för en dubbelföreställning i kärlekens tecken - de kallar den Star-cross'd lovers.  

På Vadstena Slott får man nu se Johan Adolf Hasses Pyramus och Thisbe, i regi av Nils Spangenberg, och Georg Anton Bendas Romeo och Julia, i regi av Mattias Ermedahl.

Två olika kärlekspar men samma öde. Det handlar om familjer som förbjuder kärleken och det leder till missförstånd, flykt och sedan död. Romeo och Julia känner vi oerhört väl till – Pyramus och Thisbes öden är mer än 2000 år gamla och skrevs ned av Ovidius i Metamorfoser.

De två operorna är helt olika i både musik och regi. Hasse betonar sånglinjerna, som vi hörde – här är det harmonier och färger mer än melodier och dramatik. Marika Feinsilbers scenografi och kostym har en poetisk grundton med intryck från originalets Babylon. Projektioner visar en sagoskimrande prunkande värld på väggarna i Vadstena Slott. De vitklädda sångarna spelar med klassiskt stiliserade rörelser.

Efter pausen är det annorlunda. 

Bendas sångspel är brokigare på alla sätt. Dels för att den börjar som om det var West Side Story, dels för att det just är ett sångspel, det vill säga talad dialog. Sjunga kan de, de här unga solisterna, men teatertext utan musik till, det är svårt.... Men brokigheten ger också en livfullhet på scenen – till och med komik.

Gemensamt för båda operorna är att orkestern är rörlig – de agerar med, rör sig ofta på scengolvet, tar parti för en eller annan. Scenrummet är som en tom låda där vi sitter på två sidor och den här rörligheten mångfaldigar möjligheterna och ökar speldramatiken.

Olof Boman leder 18-mannaorkestern både lyriskt och attackerande – det låter riktigt fint även om den fuktiga sommarhettan får stråkarna att svänga mer än vad man egentligen vill.

De här två musikarkeologiska operafynden står inte helt på egna ben, men tillsammans – då!

Grannkanalen P2 här i Sveriges Radio sänder föreställningen den 21 augusti 2010.