Ny roman av Peter Gustav Johansson

Peter Gustav Johansson, född 1952, har sedan debuten 1985 skrivit två novellsamlingar och en roman, och senast kom 1998 prosasamlingen ”Ta väg” – en samling prosastycken som föll väl in i tidens sätt att skriva, ”toppen-på-isberg”-prosa. Nu kommer Per Gustav Johansson ut med en ny roman, ”Brodern”, och här börjar Johanssons berättande snarare ta sig ner på ett slags mikro-nivå.

”Skorna han köpt den hösten var gjorda av gräddgult mockaskinn och hade små tofsar på det våffelmönstrade ovanlädret. De påminde om seglarskor, hade samma typ av sydd bakkappa. Det fanns något utstuderat över dem. Som om de ville väcka uppmärksamhet utan att ha något att säga.”

Så beskrivs broderns skor, brodern som aldrig kallas vid namn, brodern som berättarjaget försöker beskriva ner i minsta detalj, som om skulden då skulle bli mindre eller försvinna. ”Rapporten ska handla om dofterna, inte om skulden. Skulden ska tonas ned för att släckas ut. Inga berättelser, lovar jag mig ännu en gång.” som det heter i bokens inledande stycke. Och det är som om denna historia om denne mycket specielle broder, inte kan berättas som en berättelse, utan som detaljer, beskrivningar, omtagningar.

Peter Gustav Johansson skriver liksom med en rörelse inåt i texten, han lägger sig så nära denne bror att vi på nåt vis vistas där tillsammans med honom, i hans flera gången minutiöst beskrivna lägenhet, i hans envetna observerande av skor, i hans ångestdrivna färder genom Stockholm och dess södra förorter. Johansson skyr som pesten det anekdotiska och den där koreografiska piruetten som ramar in en berättelse. Vi får istället följa samspelet mellan en yttre och en inre verklighet, så här tex: ”Det var då han tog för vana att låta blicken följa husväggarna, trottoarernas kantstenar eller raderna av parkerade bilar. Egentligen ville han smeka med handen över alltsammans för att känna att det bar.” Och kanske är det just det som Peter Gustav Johansson så skickligt och kärleksfullt har avlyssnat i ”Brodern”, den där tillvaron som vissa av oss lever i - där varje ögonblick och varje detalj måste avläsas noggrant för att se om det bär, eftersom det ständigt hotar att brista. En tillvaro där till råga på allt ett par gräddgula mockaskor väcker en påfrestande uppmärksamhet. ”Folk tittade. Deras blickar drogs till skorna för att sedan irra omkring över resten. För att lista ut om det fanns en mening utöver den att man brukar ha skor.”

Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".