Litteratur

Kan Seierstaddomen påverka svensk rättspraxis?

När domen mot Åsne Seierstad för ”kränkande av privatlivets helgd” i romanen Bokhandlaren i Kabul kom förra veckan, ledde det bara till notiser här i Sverige. Men internationellt har domen uppmärksammats desto mer.

I en lång artikel i The Guardian välkomnar författaren Conor Foley domen, och menar att dess kränkning av privatlivet är extra grov då det finns en postkolonial problematik - rik flicka från demokratiskt land hänger ut fattiga familj från icke-demokratiskt dito - Seierstad levde ju fem månader hos en bokhandlarfamilj i Kabul och skriver utlämnande om intima äktenskapliga detaljer. Även litteraturkritikern Tomas Steinfeld i Süddeutsche Zeitung välkomnar domen. I Norge tror man nu att det kommer att bli lättare att få rätt i förtalsmål mot författare. ”Domen mot Seierstad blir nog en väckarklocka för många förlag”, säger advokaten Per Danielsen i en intervju i Dagbladet, ”den visar att samma lagar gäller för böcker som för tidningar”. Kan den här domen komma att få betydelse även för svensk rättspraxis? Vi ringde upp Bonniers förlagsjurist Dag Wetterberg.

- Den här domen gäller "privatlivets helgd" och vi har ju ingen sådan lagstiftning i Sverige, vi har bara tryckfrihetsförordningen. I Tyskland har man ett skydd för så kallad "lebensbild", alltså rätten till anseend och ostört privatliv. Men något sådant finns inte i Sverige

Ändå menar Dag Wetterberg att svenska privatpersoner har ett ganska gott rättsskydd. I princip kan man stämma en författare eller journalist för nästan vad som helst som påstås om en – att man super för mycket eller är otrogen – och ha stöd för det i lagen. Men man får driva målet själv med rättegångskostnader och allt, och risken att man skulle förlora är stor, eftersom rättspraxis hellre friar än fäller. Det händer rätt ofta att tidningar fälls för förtal, men enda gången en svensk bok förlorat en förtalsprocess var 1965 då Ing-Mari Erikssons debutroman Märit fälldes i såväl tings- som hovrätt. Sedan dess har inget svenskt skönlitterärt verk dragits inför rätta, men ibland har det varit på vippen. Senast kanske med Maja Lundgrens roman Myggor och tigrar, där ett helt gäng namngivna svenska författare och kulturarbetare kände sig smutskastade. Dag Wetterberg vill inte uttala sig om hur de resonerade i just det fallet, men rent allmänt brukar han rekommendera författare att avidentifiera levande personer, alltså göra dem oigenkännliga för en läsande allmänhet. Domen mot Åsne Seierstad för ”kränkande av privatlivets helgd” kommer att överklagas.

Lars Hermansson
lars.hermansson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista