Ashbery ingen visklek

John Ashbery har sedan debuten 1953 blivit en av vår tids mest lästa och respekterade poeter. Hans genombrott kom med diktsamlingen ”The Tennis Court Oath” 1962. Och den första av hans böcker som, 1983 översattes till svenska var den Pulitzerpris belönade ”Självporträtt i en konvexspegel”. Sen har ytterligare sex stycken av Ashberys många samlingar givits ut på svenska och till dessa kan man nu lägga Viskleken Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou står för översättningen - kulturnytts Göran Sommardal har läst den.

Ibland är den självklara förklaringen inte bara alltför självklar, utan direkt missvisande. Även om den kommer straight from the dragon’s mouth. Titeln på John Ashbery’s nya diktsamling på svenska, Viskleken, ger lätt upphov till en sådan inte bara meningslös utan falsk självklarhet. Det är inte så att poesi uppstår som en sorts textsjok som modulerar och transformerar och förändrar sig själv oavlåtligt, precis som viskningen från mun till öra, öra till mun, mun till öra - och skulle så befria sig från sin upphovsmans, sin poets avsikt och bli till sin egen avsikt - dikt för diktens egens skull! kan man tänka.

Så försöker man nu få mig att tro, att just Viskleken, titeln på en av dikterna i Ashberys ny diktsamling på svenska, ska betyda så mycket mer för alla de andra dikterna, när den lika gärna hade kunnat heta Motspänstig fisk eller Obehagliga glimtar efter ett par andra dikter, eller helt enkelt 65 dikter.

Att jag så ilsket skjuter rygg inför den här själlösa förhandspratigheten, som pryder såväl den engelskspråkiga utgåvan som det svenska pressmeddelandet är att John Ashbery av alla möjliga poeter så särskilt illa motsvarar någon föreställning om en illa avlyssnad språklig följa John.

Tvärtom är det John Ashberys nästan kusligt absoluta poetiska gehör, för radernas längd, dikternas slutpunkter, de enskilda ordens stränga inbördes beroenden och den ofta svindlande precision med vilken de har blivit utvalda - som gör honom till en så upptäcktsrik och suggestiv poet. Intelligent och sensuell, spränglärd och svängig.

Det är också det stränga gehöret som gör honom så svår, ja ibland kan man tycka nästan omöjlig att översätta. Ändå har det blivit lättare nu än det var för Göran Printz-Påhlson, när han 1983 översatte Självporträtt i en konvex spegel, då översättaren tvingades gjuta in i Ashbery en alltför akademisk ådra. Tio år senare när både Ragnar Strömberg och Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou har gett sig i kast med Ashbery hade själva den svenska poesin ashberyiserats. Samma sorts kast mellan högbrynt association och precis lågsint slängighet fanns nu och alltjämt allmänt praktiserad, sällan med Ashberys osvikliga pregnans, men stilen finns, och därmed ökar också möjligen till lyckad översättning.

Det svenska ordförrådet saknar ju den nästan obegränsade kredit på det latinska kontot som engelskan har tillgång till, i tillägg till sin världsvida ord-skatt i allmänhet. Att det inte alltid är lätt eller ens riktigt möjligt att hitta inhemska lönsningar på alla de problem som kan uppstå är givet. Conundrum, t.ex., en roligt gåta i sig själv som ord, finner ingen motsvarighet på svenska. Olofsson och Papageorgiou begriper nog allt, men ibland lockas översättarna till förtunning och förlängning av det poetiska uttrycket för att inget ska gå förlorat i stället för att offra en och annan association eller bibetydelse för att i ställetta kurvorna lika brant som originalet. Och det leder till att Ashbery emellanåt blir en smula småpratig, lite poetiskt lönnfet. Och just det är han exakt inte.Det är när O & P vårdar både stilnivåer, tankeföljder och meningsskruvar, som dikterna visar vad Ashbery verkligen kan. Som här i slutraderna på Minnen av Norma.

”Numer förstår jag varför vissa hungrande människor har blivit mätta och fått ny livskraft av att se solen gå ned.

Är det min herres önskan att para sig?

I så fall har vi styltor i olika storlekar och färger.

Men han går kanske bara i väg

och tycker att det är nog för i dag.

En cykel kom störtande genom snögloppet -”

Göran Sommardal

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".