Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Framom främsta linjen

Publicerat fredag 2 april 2004 kl 08.59

Den finska krigsfilmen ”Framom främsta linjen”, i regi av Åke Lindman, har blivit en osannolik publiksuccé i hemlandet. Den har också en riktigt osannolik hjälte: filmen bygger till stora delar på den nu drygt 80-årige författaren och riksbibliotekarien Harry Järvs minnen från sin tid som chef för ett finlandssvenskt förband på 1940-talet. Mattias Berg gick för att se om Finlands sak är vår.

Ja, en sak är säker: i Hollywood hade man aldrig låtit hjälten försvinna ur handlingen med en halvtimme kvar av filmen.

Men projektet ”Framom främsta linjen” handlar lika mycket om nationalism som om dramaturgi. I botten ligger en sorts nästan landsomfattande studiecirkel om det så kallade fortsättningskriget 1941-1944. Tanken är att det finska folket efter det här aldrig ska kunna glömma hur landets soldater lyckades slå tillbaka ryssen.

Och trots historielektionerna är det en rätt suggestiv dramadokumentär, även om den lider lite av det ”knallpulversyndrom” som alltid riskerar att förminska äldre krig i förhållande till nyare konflikter med värre vapen.

Men det som slår mig med störst kraft är det nordiska landskapet. Att det är så lätt att känna igen de här blåbärsrisen och vitsippsbackarna och kalhyggena, innan de sprängs sönder. Precis så här kunde ett krig i Sverige också se ut.

Och den unge Harry Järv - för övrigt strålande spelad av Tobias Zilliacus - är ju så långt ifrån någon Dirty Harry man kan komma. Den så småningom spränglärde anarkisten och hedersdoktorn och chefen på Kungliga Biblioteket i Stockholm är redan här humanist och hedersknyffel.

Men hur demokratisk Harry Järv än är som befäl, och hur bra förbandet än klarar sig utan honom när han trampar på en mina och försvinner ur handlingen, så klarar sig inte filmen utan sin huvudfigur. Slutstriden blir mest en opersonlig röra av bomber och granater och krevader.

Och så är det väl, både med krig och med krigsfilmer. De behöver sina superhjältar. Även om jag tvivlar på att just ”Clean Harry” når någon större publik här i Sverige.

Mattias Berg

mattias.berg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".