Konstinstitutionernas framtid diskuteras på BAC

Vilken roll ska konstinstitutionerna ha och finns det plats för samtidskonsten där? Två relevanta frågor nu när en rad konsthallar som profilerat sig med samtida utställningar har fått slå igen. I alla fall med den inriktning som gjort dem kända. Edsviks Konsthall i Sollentuna är ett exempel, Olle Olsson huset i Hagalund upphör med sin samtida verksamhet nästa år, och så Tensta Konsthall som ska fortsätta med nån sort verksamhet, men hur den ska se ut och vem som ska driva konsthallen är oklart. Baltic Art Center i Visby ordnade i helgen ett symposium om just konstinstitutionens framtida roll. Kulturnytts Cecilia Blomberg var där, och en av talarna var Celia Prado, före detta konstnärlig ledare för just Tensta Konsthall.

- Att förnya och lyfta fram samtiden betraktas som rätt men samtidigt som en risk. Det kan uppfattas som elitistiskt och det kan till och med orsaka en institutions död. Detta borde vara klart fel. Eller hur? säger Celia Prado. 

Nog är det komplicerat det här med att vara ute och inne samtidigt, så som Celia Prado säger. För är man INNE på en arena så att säga, samtidskonstens, är det inte säkert att man är inne hos politikerna. Ett dilemma inbyggt i så många konsthallars och museers verklighet. Det här blev väl en av kärnfrågorna som diskuterades i Visby. Hur man ska få till den här på sitt sätt paradoxala situationen?

- Att misslyckas skulle kräva ett särskilt utrymme, nån sorts mellanläge, där man bör omskolas i konsten att vara rätt, fel, rätt, fel, säger Celia Prado.

En sak slogs fast i Visby: Den samtida konstinstitutionen befinner sig i en djup kris. Tensta Konsthalls öde är bara ett sorgligt exempel på det. Men måste samtidskonsten nödvändigtvis intressera alla? Och hur ska man få politiker att förstå att det krävs uthållighet, långsiktighet när man satsar på nya konsthallar innan man ser resultaten?

Johan Pousette, chef för BAC i Visby och arrangör för symposiet, tror att det problem många konsthallar brottas med är att man kör med dubbla agendor. Man motiverar sin existens på ett sätt inför politikerna och på ett helt annat sätt internt – och då uppstår krockar, missförstånd, och ilska.

- Alltså i grund och botten är det här givetvis inte bra. Det är inte bra att umgås med två agendor parallellt. Utan naturligtvis önskar man sig ju en situation, och här kommer man ju in på statlig kulturpolitik, man önskar sig ju en situation där alla konstinstitutioner kan få finnas till för konstens skull. Det är ju så oerhört mycket konst och kultur som finansieras på de mest märkvärdiga sätt. Kulturutbyten som finansieras för att det i grund och botten handlar om Sveriges handelsförbindelser med andra länder etcetera etcetera, och det där är ju naturligtvis på sikt inte en bra situation, säger Johan Pousette. 

En framkomlig väg kan vara att börja titta på det förflutna. Maria Hirvi forskar i de här frågorna på Helsingfors Universitet. Hon menar att konstens institutioner egentligen inte har utvecklats så mycket sen så där 1850. Sen dess finns en paradox inbyggd i konstinstitutionens uppdrag. Man ska samtidigt samla, vara folkbildande och leda avantgardet framåt. Och att det har sina svårigheter att få det rätt säger sig nästan självt när man tittar på det.

- Det finns väldigt mycket som är tvunget tycker jag. Man tvingar sig att arbeta fram tolv utställningar per år av någon underlig anledning, och så ska man ha konstnärer att arbeta i utställningsform fast de egentligen borde ha samtalsform eller någonting annat. Man får hitta på andra former. Och det kan hända att väggarna, alltså byggnaden är fel, säger Maria Hirvi.

- Man kanske måste bryta ner allting och börja om från början?

- Jag tycker inte man ska förinta någonting, utan snarare se hur man kan kombinera på ett nytt och oväntat sätt, säger Maria Hirvi.

- Men vad gör man när det saknas tid, personal, pengar och utrymme? Det måste vara fel, eller? avslutar Celia Prado.

Cecilia Blomberg

cecilia.blomberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".