I sin nya bok sätter Ann Heberlein (född 1970) ondskan under lupp. Foto: Sofia Runarsdotter
recension | litteratur

En liten bok av Ann Heberlein om en jättefråga

Ann Heberlein är etikforskare, författare och föreläsare och hennes självbiografiska bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" innebar ett genombrott förra året. Före den hade hon skrivit andra tre böcker om ämnen som ansvar, skuld och sexualitet. Nu kommer En liten bok om ondska och där vill Heberlein reda ut vad ondska är och vad vi kan göra åt den.

En liten bok, slår Heberlein fast i första kapitlet, med små anspråk. Ska bara reda ut vad ondska är, och hur den kan minimeras. Sen drar hon igång. Det är lite som en tentamen och lite som en katekes. Frågor ställs och besvaras. Noggranna distinktioner görs: mellan personlig ondska och ideologisk, mellan onda handlingar, onda omständigheter och onda människor. Med fall både från verkligheten och fiktionen reder hon ut skillnaden mellan ondska och sånt som våld, grymhet och psykopati.

Heberleins böcker har fått ett rykte om sig att vara obevekliga och provokativa. Det är oförtjänt. Visst kan någon reta sig på exempelvis hennes resonemang om hårdare straff för brottsoffrens skull, eller kvinnors dolda våld. Men boken i stort är inget debattinlägg, utan en diskussion. Å ena sidan, å andra sidan. Undantag är regel, ingen vet säkert, man kan inte generalisera. Vilket inte handlar om någon mesig relativism, utan om vetenskaplighet. Sen kommer moralen in, och får henne att säga vad hon tycker eller tror.

Heberleins förra populäretiska fackverk hette "Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar". Det slutade som en riktig självhjälpsbok, med en lista i åtta punkter om hur man tar makten över sitt liv. "En liten bok om ondska" är inte lika användarvänlig. Det uttalade syftet att undersöka hur ondskan kan minimeras blir bara: ok, vi är fega, lata och omoraliska, men, citat, alla kan vara hjältar. Nå, tillsammans bildar de två böckerna en rätt vettig helhet för människor som funderar på det där med att bli bättre människor - den här är teori, den förra praktik.

Min främsta invändning mot boken är inte de klichéer som är en given konsekvens av ämnet, utan litenheten. Har jag fler invändningar, kan de nämligen bemötas med "det fick inte plats", "det är en annan diskussion" och "de anspråken har jag inte". Så jag väntar på nästa bok, vars konturer man ser i allt hon skriver. Den handlar om straff.

Martina Lowden, SR Kulturnytt
kulturnytt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista