Buddy - romantisk filmkomedi på norska!

Tre unga män delar på en lägenhet och en av killarna blir kändis via en videodagbok som visas i TV. Detta får konsekvenser - för flickvännen och.... ja, det här är innehållet i den långfilmsdebuterande norske regissören Morten Tyldums film Buddy.

Man behöver inte ha lika himlastormande konstnärliga och intellektuella ambitioner för sitt umgänge med det norska som poeten Gunnar D Hansson hade i sin förra diktsam­ling Förlusten av Norge, för att hitta något förbryllande och samtidigt trösterikt i faktum att det finns ett ställe som är så likt det svenska stället och ändå så främmande, som det norska.

                   När jag ser Morten Tyldums film Buddy är det knappast själva historien jag lockas av. Minst tusen gånger måste väl svenska och inte minst amerikanska filmare ha iscensatt historien om att bli berömd och tv-kändis och så strax tvingas välja hur myc­ket man är beredd att offra av sig själv och andra, för att lyckas och bli berömd. Som frågeställning och filmintrig är det redan en kliché av en schablon av en kliché. Men bara för att den utspelas på den där platsen som är så lik, att det känns som man har gått vilse i någon okänd del av den annars så välbekanta stan och samtidigt är fullstän­digt borta, och att komedin spelas fram med gott humör och med schwung, och på nors­ka – så går det ändå an.

                   Och om filmen bara slentrianmässigt handlar om kändisskapets våndor, så handlar den desto mer om flerkoneriet. Men i det här fallet handlar det inte bara om månggifte med man och flera kvinnor, utan exakt lika ofta om kvinna med flera män, eller egentligen: om svårigheten att bestämma sig. Va? Vem? Hur? Varför? Närdå? Idag? Och sen? Hur ska det gå? Om jag ångrar mig? Är det försent? Och hur blir det försent?

                   Flerkoneriet som postmodern metafor för konsumtionsmoralen och val­frihetstraumat. Och det lyckliga slutet innebär förstås polygamins av-skaffande. Till bruset av vågor.

                                                                                     Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".