Svenskarna och spriten - mer och mer!?!

I morgon inträder påsken med Skärtorsdan, och till Påskafton vankas det påskmat.

Inte en tidning utan äggprydd buffé

– men också förväntningar på nånting te’.

Öl och nubbe till sillen, vin till laxen och lammet, en ätar- och drickarhelg som sägs vara typisk för vår svenska tradition att umgås med alkoholhaltiga drycker: till helgerna, och ganska våldsamt.

Den svenska alkoholdebatten har tagit ny fart sedan det visat sig att konsumtionen går stadigt upp. Boven i dramat sägs vara det ökande vardagsdrickandet som späder på helgsupandet.

Ja, var står vår dryckeskultur? Karsten Thurfjell har sett en utställning, läst en bok och ett tidskriftnummer i ämnet.

Alla får dricka. Och alla gör det. Många skräms av statistiken. På Vin & Sprithistoriska museet i Stockholm visar utställningen ”Monopol” mycket handfast höga glasstaplar med det genomsnittliga antal vin- sprit- och ölbuteljer vi konsumerar per år, från 1875 till idag.

Där ser man att svensken i genomsnitt dricker mer än för hundra år sedan, alltså på den tid då politikerna kämpade hårt för att hindra folket från att supa ihjäl sig.

Politiken då gick omvittnat bra. Mattvånget på krogarna, statligt försäljningsmonopol och motboken fick oss att stå med mössan i hand och bedyra vår otadliga livsföring för att få den åtråvärda litern.

Utställningen på Vin & Sprithistorska visar dom kraftiga svängningar som skett, där varje åtgärd ofelbart leder till reaktioner. När motboken slopades 1955 söp folk till ordentligt ett tag. När mellanölet introducerades i livsmedelshandeln tilltog ungdomsfylleriet. När Systemet införde lördagsstängt minskade supandet på helgerna. När införselkvoterna slopats åker folk hundratals mil med charterbuss för att köpa billig tysk alkohol. Det vilar något tragikomiskt över en nation som trots en internationellt sett väldigt låg konsumtion fortsätter att skapa så många alkoholister.

Samma lätta panik kan man ana i tidskriften Arenas sprit-tema i aprilnumret, där Maja Ljung åkt alkobuss till Rostock och Lawen Mohtadi förundras över fulla svenskar han mött i nöjesnatten.

Frågan är bara hur man ska se på dessa oändliga mängder måttlighetsdrickare som till maten tar två glas från en Bag in Box på köksbänken, inte sällan ordinerade av läkare?

Dom ger ett enormt utslag i statistiken, precis som dom anmärkningsvärt mycket större mängder vin och öl som konsumeras på krogen.

Ändå kan man se flera nya mönster som inte bara behöver föranleda alarm.

Drickandet på krogen är förhållandevis kontrollerat. Kvinnorna dricker mer, men här dominerar ändå en förkrossande måttlighet. Och graviditetstabut är ett av dom starkaste tabun vi har. 

Om det gärna blir ett tredje glas och man oftare somnar i soffan framför Aktuellt. Hur alarmerande är det? Själv minns jag mina första år i arbetslivet på 70-talet då det inte var ovanligt med fulla människor på jobbet, med flaskor i omklädningsskåp och skrivbordslådor.

Men vem har tid att vara full på jobbet idag?

Idag tycker många att vi inte längre har någon alkoholpolitik, i alla fall inte riktad till den medborgare som skulle ta sitt myndiga ansvar efter motboken avskaffande 1955, eller den solidariska medmänniska som 1976 skulle acceptera högre skatter och vägra langa till minderåriga.

Omkring 1989 inträdde målet för den nuvarande alkoholpolitiken: den krävande konsumenten – en fullmogen europé med vinglaset i hand som inte längre skulle uppfostras, utan tillfredsställas av politiken.

Visst är denna medborgare också idealiserad, inte minst med tanke på den hetsiga och livliga alkoholmarknad vi fått efter EU-anpassningen 1995.

Historikern Niklas Ericssons bok ”Den törstiges val” som kom förra året går igenom i stort sett allt som svensken valt att dricka genom tiderna, från mjöd, öl, sprit och vin till te, kaffe och choklad. Alla är drycker som påverkar oss på något sätt, och alla har periodvis och av olika skäl satts under restriktioner. Vi har alltid druckit, och nu är det faktiskt dags, monopol eller ej. Nu är det ingen annan än den törstige själv som gör sitt val. 

Karsten Thurfjell

(Om utställningen ”Monopol” på Vin & Sprithistoriska Museet i Stockholm, tidskriften Arenas aprilnummer och historikern Niklas Ericssons bok ”Den törstiges val”.)

karsten.thurfjell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".