Den nya tyska litteraturen - ny bok av Karen Duve

Das Deutsche Fräuleinwunder - häromåret talades det mycket om den tyska unga intressanta litteraturen, den som skrevs av kvinnor och som översvämmade Tyskland. En av författarna heter Karen Duve som är född 1961 och som skrev den hyllade romanen Regnroman. Den nya romanen på svenska heter Ingen sång om kärlek, översatt av Katrin Alhström Koch.

Häromåret kom Karen Duves Regnroman, om ett västtyskt urbaniserat par som köpte hus på gamla DDR-landsbygden och som fullständigt löstes upp och utplånades i fukten. En suspekt historia som samtidigt var civilisationskritisk, gangsterfilm och bulimiker inifrån.

Aldrig hade jag läst nåt liknande och blev helt betagen och därför är mina förväntningar höga på Duves nya roman som heter ingen sång om kärlek, vem minns inte den gamla hiten This is not a lovesong.

Det här är en berättelse, i jagform om en kvinna ung på 80talet som 15 år senare sätter sig på ett plan till London för att söka upp den som hon utnämnt till sin stora aldrig förverkligade kärlek. Tiden och terapeuterna har farit ovarsamt fram med henne, eller rättare sagt hon har gett upp den enda hobby hon nånsin haft, att försöka gå ner i vikt och låtit sig bäddas in i ett skyddande fettlager. Vid avresan väger hon 117 kilo.

Det här är en dråplig, krass roman , ett hårt öga på en förortsvärld, en kärnfamilj med städmor och självmordsbenägen far och avlivad hund, en tonårstid bland pojkar som inte får upp den och blonda klasskamrater; Kikiar som alltid vinner. Karen Duve har möjligtvis gjort det lite lätt för sig, är det bara om de som inte kommer över plinten i gymnastiken som det sen skrivs böcker. Och det kan bli lite väl mycket produktplacering bland laminatbord och burkärter, en katalog av alla saker som omgav oss alla på den tiden, här som där.

Sen faller jag ändå till föga för den lättlästa historien om flickan som kunde framkalla både feber och närsynthet, som för att klara sig genom ungdomen tvingas till insikten att bara den som är lycklig har något att förlora och bara den som inte har något att förlora har en chans här i världen. Och kom ihåg att det krävs mod för att våga vara ful i en tid när varenda kvinna här ett leende fastbränt i ansiktet. Sånt kan Duve lära en. Och visst måste man älska en bok med sanningar av typen: ”Ett egenhändigt inspelat kassettband säger mer om en man än en natt i hans säng”.

Katarina Wikars

katarina.wikars@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".