Musiken i ett liv

En rysk uteliggare som blev en prisad och rosad fransk författare. Ja, så kan man beskriva Andrei Makines sensationella genombrott för ungefär tio år sedan - när han fick det prestigefulla Goncourtpriset för romanen ”Det franska testamentet”. Sen dess har han kommit med ytterligare en handfull romaner på franska, som även givits ut här i Sverige, och snart har hans litteratur till och med överskuggat hans spektakulära livsöde. Mattias Berg har läst Andrei Makines senaste roman ”Musiken i ett liv”.

Ja, man kan skära sig på papper också. Det här är verkligen en tunn och vass liten roman.

”Musiken i ett liv” handlar om hur man kan skära bort allting från sig själv. Hur till och med musiken i en musikers liv kan stoppas undan i mörker, magasineras och låsas in utan nyckel – eller hur man nu ska beskriva något mycket starkare än vanlig förträngning.

Pianisten Aleksej ser som mycket ung, strax före sin första stora konsert i maj 1941, från gårdsplanen en officer i fönstret till familjens lägenhet i Moskva. Föräldrarna arresteras för att föras till något av Stalins läger i Sibirien, men Aleksej själv lyckas rymma till fronten. Där går han liksom sömngångaraktigt in i en annan människas liv, helt utan musik. Han drar stövlarna och de blodiga kläderna av ett av alla dessa lik han möter på vägen från allt till inget.

Sedan blir Aleksej helt och hållet soldat och allt annat än pianist: han kysser och slår ihjäl med samma kalla själ. När han såras för första gången, inser han också att det egentligen hade varit säkrare i det sibiriska lägret. Eller som Andrei Makine formulerar det: ”Han skulle ha haft ett tryggare liv bakom taggtråden i ett läger än i sin nuvarande frihet”.

Det är ju lätt att tolka, eller kanske övertolka, den här romanen som en sorts allegori om Makines egen flykt från den ryska diktaturen till tillvaron som uteliggare i den franska friheten. Kanske är det samma slags existentiella exil som krävs under Paris broar som i en okänd soldats kläder vid Östfronten.

Men Andrei Makines eget liv visar också att historien kan ta en lycklig vändning. Att man kan bryta sig ur den här både inre och yttre exilen, att en rysk uteliggare alltså kan bli en aktad fransk författare och så småningom – tror jag – en Nobelpristagare.

För romanen Musiken i ett liv är ännu ett litet mästarprov på bara drygt etthundra sidor, med Makines liksom uthuggna prosa i Ulla Bruncronas som vanligt alldeles strålande översättning. Så tunn, och så vass, att det vore slöseri med tid att inte ge den någon timme av ditt liv.

Mattias Berg

mattias.berg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".