Filmbranschen ser fördelar med statlig finansiering

Det svenska filmavtalet, som slutits mellan branschens alla aktörer och staten har knakat i fogarna ända sedan det skrevs på för första gången 1963. Nu är avtalet är uppsagt, biografägarna och filmbolagen bråkar om biljettavgifter på Internet och nya svenska filmproduktioner ligger tills vidare i malpåse, i väntan på en lösning. Kulturminister Marita Ulvskog har flera gånger hotat med att staten tar över hela finansieringen av filmpolitiken om man inte kan komma överens. Och nu öppnar filmbranschen för en sån lösning.

- Under förutsättning att den tar till sig de synpunkter som finns från branschens aktörer så kanske det är att föredra, säger Eric Broberg som är VD för Buenavista, vilket är detsamma som Disney, och ordförande för en av parterna i förhandlingarna,Svenska filmuthyrarnas förening där bolag som Warners, Columbia, 20th Century Fox och Triangelfilm finns med.

Så det skulle kunna finnas fördelar med en helstatlig filmpolitik?

- Jag kan ju bara konstatera det att det rpoduceras bra film inom ramen för andra lösningar, så att det är inte säkert att filmavtalet, som etablerades 1963, är den lösning som vi ska ha i Sverige.

Det handlar om 400 miljoner kronor som betalas ut till svensk film, allt från direkta produktionsstöd till teknisk upprustning av gamla biografer. Det mesta av pengarna kommer från kulturdepartementet, 200 miljoner kronor. Den näst största posten kommer från biobesökarna genom att tio procent av varje såld biobiljett går till svensk film, det är 128 miljoner kronor. SVT står för 48,5 miljoner kronor och Sveriges Filmproducenter för 2 miljoner.

Fördelningen bestäms mycket detaljerat av detta filmavtal och även Jan Bernhardsson, VD för SF Bio och ordförande i Biografägarförbundet, kan nu tänka sig en helstatlig lösning.

- Det är ju ett osynat kort. Skulle man syna kortet så finns det inget principiellt som säger att bara för att det kommer från statskassan är det dåligt. Det enda frågetecknet är hur en statlig filmpoltiik kommer att se ut, svårare behöver man inte göra det för sig. Det finns egenvärde att sitta vid bordet och hålla på med eviga förhandlingar som inte leder någon vart. Om det blir en bra helstatlig filmpolitik så är det väl samma produkt i en annorlunda förpackning, säger Jan Bernhardsson.

Vad man skulle få istället är att staten själv tar över ansvaret för finansieringen av svensk film. Det kommer fortfarande att finnas ett produktionsstöd, kanske till och pengar till, till exempel biografen Royal 2 i Motala som i år fått 61 500 i år för upprustning.

Men hur mycket pengar blir det kvar om branschen lämnar avtalet? Först och främst betyder det att nästan 200 miljoner kronor inte kommer att betalas in från branschen till Svenska Filminstitutet och de amerikanska bolagen har sedan 1963 varit skeptiska mot att pengar överhuvudtaget betalas in till svenskt filmstöd.

- Om man förutsätter att alla pengar ska komma från statskassan så är det väl inte så överraskande att branschen tycker att det är en bra lösning, säger Åse Kleveland som är chef på Svenska Filminstitutet.

För någonstans ska pengarna tas. Efter vad Kulturnytt erfar så skulle Kulturdepartementet med glädje skrota filmavtalet om det gick att finansiera på annat sätt, men det är ett skralt budgetår. En väg är avgifter på visning av film, vare sig det är bio, eller det som idag står för 70 procent av inätkterna på en film, Video, DVD och Betal-TV.

- Det är statsfinansiellt kanske på det sättet man kan få en statlig politik med ett rejält ekonomiskt fundament. Det är inte så viktigt om det är ett filmavtal eller om det är en statlig politik. Det viktiga är att det finns resurser, säger Åse Kleveland

Och trots att alla från Marita Ulvskog till Disney kan tänka sig en helstatlig filmpolitik så återstår det att komma fram till vad en bra filmpolitik egentligen är.

- jag har absolut inget emot att staten tar över ansvaret därför att vad som händer nu, det är att det inte finns någon som helst möjlighet att planera uatn allting rycks ju sönder varje gång det här avtalet ska förnyas. Filmer går omkull, folk förlorar sina arbeten. Konsulenter och andra producenter kan inte fatta sina beslut. Det finns ingen kontinuitet och det är just det som behövs, för att med kontinuitet kommer förtroende och självtillit och sådana saker, säger filmaren Stefan Jarl som gjort bland annat Modstrilogin, ”Naturens hämnd” och ”Muraren”.

Jesper Lindau

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".