Jörn Utzon på Louisiana

Den danske arkitekten Jörn Utzon är mest känd för att ha skapat det vackra operahuset i Sydney.

Men - han har gjort mer än så.

Konstmuséet Louisiana utanför Köpenhamn visar nu en stor retrospektiv över hans verk.

Arkitekturutställningar kan ju vara litet svårsmälta för en vanlig besökare, mycket ritningar, bilder och modeller blir det, och det enda man vill är att komma in i de där husen, och det är det enda som inte går.

Men på Louisiana har man gjort sitt bästa, och gjort det bra, med stora färgbilder, film på väggar och bildskärmar, och så Jörn Utzon själv som pratar i små TV-apparater i alla hörn. Det är riktigt livfullt.

Huvudnumret är förstås Sidneyoperan, den där märkliga byggnaden med sina vita betongsegel som ser ut att kunna lyfta från marken i vilket ögonblick som helst, arkitektur som dröm och fantasi, fast verklig. Jag har aldrig sett den i verkligheten, men jag förstår mytcket väl att den är ett av de stora monumenten över den sortens arkitektur, jämsides med Frank Lloyd Wrights Guggenheim i New York och varför inte Gaudís Sagrada Família i Barcelona.

Jörn Utzon har starka drifter åt det hållet, här finns ett antal projektförslag i den fantastiska skolan, de flesta aldrig byggda, av inte helt obegripliga skäl. Ett konstmuseum utan en enda rak vägg skulle kanske bli litet svårhanterligt, liksom ett annat i form av en tulpanlök, nergrävt i marken.

Men Jörn Utzon har andra drifter också. Jämsides med de stora visionerna arbetar han i en helt annan skala och med helt andra utgångspunkter, med bostäder, små villaområden med inspiration från täta arabiska och kinesiska byar. Och åtminstone så här på en utställning är en del av de områdena bland det mest attraktiva man har sett i den vägen, täta anhopningar av enplanshus med kringbyggda gårdar, känsligt utplacerade i terrängen, på en gång gyttriga och överskådliga, på en gång privata och gemensamma. De är dessutom tänkta för ett mycket rationellt byggande, med några få prefabricerade element som kan kombineras på olika sätt, och framförallt växa, så som naturen växer, cell för cell, utan att balansen förstörs. Det är det som är Jörn Utzons ”additativa” byggande, och han säger sig också ha lärt mer av att titta på blad och koraller än på annan arkitektur.

Och när han bygger hus åt sig själv, det har han gjort några gånger, då blir det så vackert så det vattnas i munnen, lågt, rent, ljust och öppet, men inte kallt eller stelt, bara en plats för människor,

och med en osannolik inpassning i landskapet. Det kanske är i sådana hus man kan sitta och hitta på Sidneyoperor.

Det är roligt att se litet riktig arkitektur, även om det bara är på utställning.

Mats Arvidssson

   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".