Prince är tillbaka med Musicology

Prince - ja, han heter faktiskt så igen efter att ha haft en krumelur istället för ett riktigt artistnamn. Och det har gått ett par sen han drällde ur sig hits. 1984 slog han igenom på allvar med ”Purple Rain”. Det senaste decenniet har hans skivsläpp hamnat i skuggan av hans forna storhet, men nu är Prince tillbaka på stort skivbolag med skivan ”Musicology”, som Måns Hirschfeldt har lyssnat på.

Neeej, känner jag när princemaskinen stompar igång första spåret - inte en gång till, inte den besvikelsen igen. ”Musicology” börjar illavarslande med sån där ryggmärgsfunk, som Prince är lite för bra på göra i sömnen. Det puttrar på som en imitation av sväng, men står rätt stilla. Och jag undrar om även den här omtalade comebacken är en av de där skivorna som man först låtsas är bra, men som snart sorteras in bland halvlyssnade trippelskivor och halvsedda bluesvideos. Jo, han vill vara det också ett tag - bluesprins - och jag höll god min. Men varken excesser eller platåskor kunde i längden dölja att den lille mannen krympte under åren utanför rampljuset.

Men bara 5 minuter längre in på skivan börjar det liksom skälva av revanchlusta.

Det verkar som om Prince bestämt sig för inte bara själv tycka att han bäst, nu försöker han också visa det. Och även om hitmakaren kanske tillhör det förflutna, så har artisten äntligen vänt ansiktet mot publiken och suddat bort det där sjåpiga ”slave” som han hade skrivet på kinden, då när bekymren började. Konstnärligt kan det låta som en defensiv strategi, att återgå och ge publiken vad den vill ha. Men för en så utåtriktad musiker som Prince, så är man nog inte riktigt hel förrän publiken vaggar med cigarett-tändarna till tonerna av ”Purple Rain”.

På ”Musicology” flörtar han återigen ogenerat med sig själv, lånar från sig själv och njuter ljudligt. Den lila gitarren växlar från fjäderlätta flascholetter, till att hugga som en riktig åttiotalsyxa. Och rösten - den rösten - rör sig från små kåtskrik till mullrande pingstpastor.

Men att Prince är tillbaka, det hänger förstås inte bara på honom. För på nåt sätt har också tiden krökt sig och är återigen mottaglig för sådana här utleveser. Och när Prince är så där oefterhärmligt ohämmad som här, både i kvidballader och funkrock, ja, då kan jag bara hålla med min fru om att han ligger rätt högt på listan över kändisar som man FÅR ligga med.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".