Foto: Cato Lein.
litteratur | recension

Elinborg ny deckarhjältinna

Isländske Arnaldur Indridason har blivit utnämnd till Nordens bästa deckarförfattare två gånger och vunnit flera internationella priser. Hans böcker utspelar sig i ett nutida Reykjavik, men de brott han skildrar har ofta trådar som löper längre tillbaka i tiden. Nu kommer hans sjunde deckare på svenska; Mörka strömmar. Den handlar om en våldtäktsman som hittas mördad.

Jag borde vara glad. Här kommer en deckare som skippar onödiga inredningsdetaljer, som skildrar brott och våld på ett sätt som känns trovärdigt och väl förankrat i ett nutida samhälle och som jag läser i ett sträck utan att tappa intresset.

Våldtäktsmannen Runolfur drogar sina offer med rohypnol. Men hämnden hinner ifatt honom och han får halsen avskuren. Vem är skyldig? Hans senaste offer, eller någon som länge ruvat på hämnd? Indridasons vanliga huvudperson, polisen Erlendur, är försvunnen i de isländska ödemarkerna och det blir hans kollega Elinborg som reder ut mordet. Hennes erfarenheter som hobbykock visar sig bli lika värdefulla som hennes kunskaper i polisyrket, när hon sakta men säkert kopplar greppet om utredningen.

Jag gillar Elinborg mer än Erlendur som romandetektiv, så jag är glad att det är hon som håller i tyglarna.

Jag borde alltså vara nöjd med ”Mörka strömmar”.

Men jag vet inte om det bara är översättningen som haltar; här finns till exempel ord som inte finns på svenska; som utsändelse, när det borde vara utsändning. Eller om författaren skippade en sista genomläsning av manuset. Jag fastnar vid klumpiga meningar och upprepningar som en rask redaktör skulle strukit i en handvändning.

Bra intrig; ja. Men stilisten i mig önskar en uppryckning!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".