Chomskys återkomst

Professor i lingvistik och en outtröttlig kritiker av sitt hemlands utrikespolitik är han, den 72-årige Noam Chomsky. 22 av hans böcker finns översatta till svenska, från ”De intellektuellas ansvar” 1967 till ”Propagandans makt” från 2002.
  Men det var ett tag sen han skrev en riktig bok, de senaste åren har utgivningen bestått av intervjuböcker och antologier. Men nu kommer ”Hybris”, med den lovande underrubriken ”USA:s strävan efter global dominans”.

När Ordfront Magasin ska introducera förlaget Ordfronts utgåva av Noam Chomskys senaste bok, beskrivs författaren som “vännen Chomsky”.
  Så är det. Noam Chomsky är som en vän för alla dem som vill få  sina svartaste farhågor bekräftade om USA som imperialistisk makt,  en vän för alla dem som fruktar USAs hegemoni, det vill säga makt över de tankar som får tänkas i världen.
  Men böcker ska helst inte bara skrivas för vännerna - det är ju bra om man också kan vinna över de tveksamma. 
  Irak-kriget har förstås ökat skepsisen mot USA - och Irak spelar en huvudroll i den nya Chomsky-boken, men den här gången är han inte en ensam ropande röst i öknen - idag finns en jättekör av kritiker av USAs utrikespolitik.   
  Problemet för Chomsky är också att de gamla och en smula pessimistiska teorier som han drivit både tidigare och i den här boken inte längre riktigt gäller i fallet Irak, till exempel att vi alla snällt låter oss manipuleras av den amerikanska regeringen. 
  USA och Storbritannien fabricerade visserligen ett hot från Saddam Hussein om massförstörelsevapen. Men det var inte särskilt övertygande när det skulle säljas in, och idag med facit i hand kan alla se att det inte stämde. Om denna propaganda skulle vara en startsignal för en fortsatt erövring av misshagliga skurkstater är det närmast en PR-katastrof.
  Någon påtaglig hegemoni har Bush och Blair inte uppnått.  Aldrig torde väl motståndet i världen mot USA som imperialistisk makt ha varit så starkt och brett som det är nu.
  USA bombade nyligen en moské i Irak och just nu ser man ut att inte ens klara av att behålla sina möjliga irakiska vänner.  Med tanke på det är det svårt att se att USA skulle vara ett imperium i vardande. 
  De klassiska imperialisterna, till exempel romarriket eller de engelska och franska kolonisatörerna använde sin militära styrka, men var framförallt fena på att lära sig språk och kulturer, att sluta allianser och att delegera makt.  I motsats till dem förefaller USA vara en politisk dvärg. 
  Också i det påstådda imperiets hjärta i Washington är eliterna kluvna.  Det har det senaste året pågått ett slags tyst uppror i underrättelsevärlden mot lögntrafiken om Irak.  Till skillnad från Chomsky sätter jag inte likhetstecken mellan kapitalism och imperialism. Jag tror att de flesta också amerikanska kapitalister ogillar militära äventyrligheter,  särskilt om dessa skulle uppmuntra till nya terroristattentat i de västliga huvudstäderna.  För marknaden gillar inte osäkerhet.   
  Nu kan man naturligtvis säga att även om USA gravt skulle misslyckas i sina imperialistiska ambitioner,  så är det illa nog om man ändå försöker. Bushregeringens nya säkerhetsstrategi från september 2002 som ger USA rätt att starta preventivkrig, brännmärks av Chomsky, och det är ett väldigt hotfullt aktstycke, särskilt om man läser det bokstavligen.  Men ska man göra det? Och kommer det att finnas pengar till nya fälttåg, särskilt som redan Irakkriget förs på skakig kredit? Chomsky berör inte detta betydande hinder för att kunna förverkliga imperiedrömmarna.
  Till bokens förtjänster hör ett kapitel där lingvisten Chomsky vasst och träffsäkert diskuterar definitionen av ordet terrorism. Det finns också ett antal kloka synpunkter på riskerna för spridning av massförstörelsevapen i spåren av Bushs utrikes- och säkerhetspolitik. 
  Så. Vännerna kommer nog att bli nöjda med den nya boken. Andra kan nog komma att tycka att Chomsky är lite trött och att han upprepar sig.       

Björn Elmbrandt 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".