Ibsen i högt tempo

Den norske regissören Terje Maerli anses som en av Nordens främsta Ibsentolkare. Han har gjort uppsättningar i England, Japan, Kina och fyra gånger tidigare har han satt upp Ibsen på Länsteatern i Örebro. Nu har det blivit dags för den lite mer okända Ibsenpjäsen ”Frun från havet” i nyöversättning av Klas Östergren.  Martin Dyfverman var på plats.

Detta är Ibsen i högt tempo, rakt på sak och med ett modernt språk. Början är som en Fellini-film. Vi i publiken har en guide på plats,ortens konstnär, danslärare med mera - Ballested - som introducerar oss för de åtta som tittar fram ur varsin liten dörr. En överraskande lekfull start på en pjäs som handlar om frihet och förlösning.

Figurerna i sina ljusa sekelskiftskläder konverserar leende, lätt och snabbt. Men i plötsliga tystnader ramlar den sociala polityren av och på tu man hand väller uppgörelserna fram.

Frun från havet är Ellida Wangel, dotter till en fyrvaktare som blivit doktor Wangels andra hustru och på köpet fått hans motvilliga döttrar. Havets frihet och ostyrighet saknar hon, liksom den sjöfarare som hon en gång lovat sig åt. I sitt kvävda äktenskap längtar hon efter honom och hans ”familj av hav och havsörnar” som Ibsen beskriver det.

Nu kommer han tillbaka, nästan ordlöst borrar han sin mörka, erotisk laddade blick i henne och kräver att hon ska välja mellan honom och doktorsslivet.

Ensemblen är samspelt som ett åttamansband, Terje Maerli svingar taktpinnen så självklart att kasten mellan ren komedi och bottenlös tragedi faktiskt blir - och låter som - ett stycke. Och det ser snyggt ut också . Scenografen Lars-erik Lindén har målat upp färglada trianglar över hela scenen. Havet, sluttande bergsstup och doktorns hus som en diagonal pil som pekar med all kraft mot havet längst bort.

Ibsen vill få oss att fundera på frihet. När är vi verkligen fria? Han visar dottern i huset som vill gifta sig rikt - för att få sin frihet. Han visar frun - Ellina Wangel - som vill skilja sig. För att få friheten att VÄLJA.

DÄR - och i att också ta ansvar för sitt val, ligger friheten, verkar Ibsen mena.

Högtidlig final så det räcker. Men Terje Maerli har kastat av sig doktorshatten och skojar till även detta så upphöjda slut. En lättkläddhet som befriar - men också så lättklätt att vi ser de allt annat än lätta frågorna därinne - om vad vi var och en skulle ha kunnat bli - om vi var fria.

Martin Dyfverman 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".