Vulgär inredning i Nest

Sköna hem, Elle Interiör och Residence - det bara tre av de många svenska inredningstidningar som har funnit sin givna plats på soffbordet i många hem. Bläddervänliga, inbjudande och ”inspirerande” åtnjuter de en stadig populäritet nu när boendet är ett våra vanligaste samtalsämne. Ändå vill Kulturnytts Måns Hirschfeldt föreslå ett amerikanskt alternativ: kvartalstidningen Nest som har utkommit sedan slutet av nittiotalet och som är allt annat än smakfullt avskalad.

En nästan cockerspanielsöt Jesus blickar emot oss på det senaste Nestomslaget och snirkliga bokstäver förkunnar numrets tema: Decorating for the christian home. Fast tema kan man nästan aldrig tala när det gäller Nest - för brokigare och spretigare inredningsmagasin är svårt att tänka sig. Både djupt seriös och gruvligt ironisk, politisk och vulgär.

Det religiösa är rätt snabbt avklart - mest en kul grej - men den fejkade frågespalten med Rev. Seamus Sunshine ger ändå en rejäl känga åt den kristna högern. För visste ni att persiska mattor kan associeras med terrorister och homosexuella, men att Reverand Sunshine, mot en liten avgift, gärna ”välsignar om” dem till kristna bönemattor, vid sin Persian Rug Redemption Service, i Boca Raton, Florida. Ja, så där kan dom hålla på i Nest. Lite som om Sköna hem-redaktionen hade tagits över av Svenska MAD.

Ja, det är långt från hela det inredningens självallvar som piskats upp i Sverige, här där både ministrar och redaktörer inte nog kan inskärpa designens betydelse och där politiken skriker sälj och journalistiken ropar köp. Men så handlar inte heller Nest om bord och soffor och lampor utan om riktiga hem, platser och interiörer.

Det milda vansinnet blandas med texter av författare som John Ashbery och Beryl Bainbridge, och många bildreportage är signerade toppfotografer - i senaste numret Nan Goldin som dokumenterat en fullkomligt overklig Parisvilla, lite suddigt och drömskt, men långt ifrån idealiserat. Och definitivt inga prisuppgifter, eller listor på inköpsställen. Nä, här är boendet mer existensiellt än materiellt och även om bilderna må vara folktomma, så ryms och märks människan alltid i miljöerna.

Låt gå för att ett och annat rätt oåtkomligt slott slinker med i bevakningen, men lika ofta ett färglatt kollektivboende och ett skjul i en sydafrikansk kåkstad. Eller som i det här numret: Gabranomaderna i Kenya som fraktar sina kokongliknande hyddor, på kamelryggen, genom öknar som kan försörja ungefär en person per kvadratkilometer.

Det enda som faktiskt inte ryms i röran, är det stilrena och det minimalistiska. Vitt verkar närmast bannlyst och askes ett skällsord. Eller som ett av budorden lyder nu när man har kristet tema: ”Han som försakar komfort, och älskar den oklädda stolen, men inte kudden, han ska kokas, flås och släppas på en törnbuske och sannerligen dö.”

Den här kärleken till inbodda, utstuderade och ostädade går också igen i layouten, som är elaborerat förvirrande. Artikelsidorna tycks ha blandats som en kortlek och är garnerade med dekorativa ramverk och mönster. Synar man det nya numret så ser man att det inte ens är rakt i hörnen. Tidningen har skurits snett och är liksom rombformad. Det är förstås snordyrt att göra ett sånt här magasin och Nest kostar därefter, som en inbunden bok ungefär - så visst, det är kanske lite orättvist att jämföra den med Residence eller Elle Interiör, för det är inte samma division. Men Nest sätter ändå fingret på hur välkammat borgerliga dom svenska inredningstidningarna är. Och på hur ont om människor och stilister det är i alla dom, ack så välmöblerade uppslagen.

Måns Hirschfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista