Damernas Donner

Det är ett synnerligen aktivt liv han levat: Jörn Donner. Författare, journalist, debattör, filmare och filmproducent, affärsman, politiker - och kändis i största allmänhet, både i Sverige och Finland.
  Idag är han en bit över 70 och har precis kommit ut med en tankebok där huvudmotivet är han själv, och hans många karriärer: Livsbilder.

Jörn Donner har jag alltid varit intresserad av. Ändå sedan jag läste hans böcker om Berlin och om länderna kring Donau för mer än fyrtio år sedan har han, just det, fascinerat mig. Det är ordet.
  För Jörn Donner har under åren som gått utvecklat en märklig benägenhet att ofta ställa sig själv i vägen för sitt eget skapande, som författare eller kändis eller politiker eller filmmänniska eller vad han nu är för stunden. Han har skrivit otaliga volymer av dagboks- eller reflektionskaraktär om sig själv och sina förehavanden. Jag tror jag har läst dem alla och de flesta teman i Livsbilder har han bearbetat förut.
  Visst kan Livsbilder tyckas vara fylld av upprepningar. Jag konstaterar, återigen, att trots detta eviga sysslande med sig själv blir Jörn Donner sällan privat eller mänskligt intim. Men den inre ensamhetens kärna av melankoli och avstånd och kärleksbehov han alltid talat om, inte minst i den här boken, öppnar sig den här gången mer än förr.
  Men bekännelse är för den skull ingenting för Jörn Donner. Lika lite som ånger, också om han medger att han någon gång handlat fel eller att allt han skapat inte varit av konstnärligt högsta karat. Några avslöjanden eller nyheter som skakar om offentligheten i Sverige eller Finland hittar man heller inte i Livsbilder. Tvärtom. Han driver ständig talan i gamla ärenden. Här finns besvikelsen över den oförståelse han menar att hans författarskap ofta mött i Sverige. Den har han vädrat förut. Liksom avsmaken inför det politiska maktspelandet i Finland som han, på den hypnotierades vis, ändå har så svårt att hålla sig borta ifrån. Men Jörn Donner är medveten om att han ältar sina problemställningar. ”Att kannibalisera egna texter är inte förbjudet”, konstaterar han på ett ställe.
  I Livsbilder känns det allt emellanåt som om grävandet i de egna gärningarna faktiskt blottar något lite nytt. Han reflekterar mer över sin ungdom och sina tidiga år. Han står närmare livets slut vilket ibland ger hans prosa just den där avklarnade, dröjande formen som han inte alltid gett sig tid att söka fram.
  Till saken hör att i Livsbilder finns mängder av foton från olika epoker. Också några läckra ateljétagningar på tjejernas Jörn, vilket för somliga kan vara ett skäl så gott som nåt annat att vara intresserad av, just det, Jörn Donner.

Bengt Lindroth

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".