Roman om ett brott av Tanguy Viel

Tanguy Viel tillhör dom unga lovande författarna i Frankrike just nu.. Han är 31 år gammal och slog igenom hösten 2001 med sin tredje roman. Den finns nu på svenska översatt av Einar Heckscher.  ”Ett helt fulländat brott” heter den.

Det är inte helt ovanligt att tunga  franska författare lånar grepp och rekvisita från populärkulturen och stöper om dom till litteratur av högre halt. Jean Echenoz har gjort det i över två decennier och nu traskar den unge Tanguy Viel i hans fotspår. Inspiration till den här boken har han uppenbarligen  hämtat  i gamla B-filmer från femtitalet. Här finns nerslitna lagerlokaler, män i mörka kostymer, nakna glödlampor, dimma och dålig konjak men också filmiska sekvenser med våldsamma biljakter och pangpang.

Atmosfär och intrig lovar ett och berättarteknik och stil något annat. Och det är så han vill ha det, Tanguy Viel. Han är en skicklig berättare, skriver med kylig elegans, torrt och stilsäkert, men det grumlar också min läsning .Stilen lockar mig att söka efter djupare bottnar samtidigt som jag dras med av  intrigens spänning.

Ett gäng smågangstrar i en fransk hamnstad nånstans på Atlantkusten samlas kring en skröplig ”gudfader” som likt vilken vresig farfar som helst förväntar sej ständiga besök av dom unga ”familjemedlemmarna”. Ja, dom ser sej faktiskt som en familj med egna lagar och regler i förbund mot fienden. Att alltid ställa upp, att aldrig svika, är deras paroll. Nu planerar dom för det perfekta brottet: att råna stans kasino. Brottet ska ske utan blodspillan och bytet transporteras bort i luftballong. Det är inte utan att brottsförberedelserna i sin fantasifulla töntighet får mej att tänka på Jönssonligan, men här finns varken komik eller gemyt.

”Ett helt fulländat brott” är en tät, svart historia. Inte så mycket om rånet som naturligtvis går åt pipan utan om maktförhållandet mellan kumpanerna, och om deras olika attityder till brottsplanerna; berättarens rädsla och skepsis och gängledarens kalla besatthet. Det finns nåt ödesbestämt i förloppet, att hoppa av är en omöjlighet. Så också när planen gått om intet och  sveket  kräver hämnd enligt ”familjens” logik och det är väl här jag inte riktigt hänger med. Tanguy Viel lyckas helt enkelt  inte göra mig riktigt intresserad av denna gangsterfamiljs s föreställningar om våld, heder, vänskap och moral, trots att han fått mig att sträckläsa boken.

Kerstin M Lundberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".