Skotska bandet Franz Ferdinand spelar i Sverige

Ikväll (12/5) ger det skottska rockbandet Franz Ferdinand sin enda Sverigekonsert under den pågående Europaturnen. Bandets dansvänliga rockmusik har hyllats av kritikerna och har lyckats nå en ovanligt blandad publik. Men Franz Ferdinand har också bidragit till ett ökande intresse för ett av rockhistoriens mer avgörande men nu delvis bortglömda kapitel från skarven 70-80-tal: Gang of Four.  

 (Franz Ferdinand ”Take Me Out”)

Trumbeatet, den stötiga basen, taggtrådsgitarren och den omelodiska sången som basunerar ut de korta textraderna. Den skotska gruppen Franz Ferdinand har lyckats blåsa liv i ett 25 år gammalt malande gnissel som jag trodde var begravet för evigt. Och jag undrar om det skrivits en enda recension om Franz Ferdinand utan att den självklara musikhistoriska referensen finns med: Gang of Four.

(Gang of Four ”Not Great Men”)

Låt oss från början slå fast att Gang of Four som stilbegrepp inskränker sig till perioden 1978-1982, det vill säga så länge basisten Dave Allen var kvar i gruppen. På två album och en rad singlar lyckades bandet från Leeds i norra England under den här perioden skapa ytterst säregen rockmusik. Det var många av oss  historielösa yngre tonåringar som fullständigt missade kopplingen mellan bandnamnet och den kinesiska kulturrevolutionen. Än idag har jag svårt att associera uttrycket Gang of Four till någonting annat än ett gäng konstskolepunkare som försökte göra kulturrevolution i den brittiska musikbranschen. 

(Gang of Four ”At home he’s a tourist”)

Det överraskande är att Gang of Four idag så ofta beskrivs om som någonting självklart. Som om alla har lyssnat på bandets musik oavbrutet de senaste 25 åren. Och kanske är det delvis sant: amerikanska R.E.M., som räknas till rockmusikens stora grupper sedan 15 år tillbaka, har i intervjuer ofta pratat om hur mycket de stulit av Gang of Four. Irländska U2, amerikanska Red Hot Chili Peppers och australiska INXS, några av de senaste decenniernas mest framgångsrika band, är också uttalade beundrare av Gang of Fours förmåga att föra samman på pappret oförenliga stilelement. Plötsligt hittar jag spår av Leedskvartetten i allt jag hör. Relationen intensiv rytmsektion och sparsmakad gitarr: måste vara från Gang of Four. Funk i botten och distade gitarrer ovanpå: typiskt Gang of Four. Slagsordsliknande texter och stötig sång: det vet vi var det kommer ifrån.      

                Det Franz Ferdinand gjort är att de i vissa låtar gått hela vägen till källan till så mycket i den moderna rockmusiken. Så här kunde Gang of Four sluta en låt.

(Gang of Four ”At home he’s a tourist”)

Och så här gör de unga skottarna idag med ett säreget sväng som fler artister gärna får gräva fram.

(Franz Ferdinand ”Take Me Out”)

Fredrik Wadström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".