Rysligt skicklig TV-teater

Dramatikern Martina Montelius debuterade 2000 med Usch, nu blev jag lite mulen på Teater Plaza. Hennes andra pjäs hette Jag växte upp inbäddad i spenavarm kattsand, älskad bortom allt förnuft. Senare spelades Martinas pjäs, Det epileptiska riktmärket, på Teater Galeasen och i mars 2004 hade monologen Jag är en gammelgädda i landsflykt premiär på Teater Giljotin i Stockholm.

När nu Det epileptiska riktmärket överförts till Tv har den också fått en ny titel. Älskar, älskar och älskar, men regissören är densamma; Susan Taslimi och i de två rollerna, (precis som på teatern) Ingela Ohlsson och Noomi Rapace.

Ljud ur pjäsen

Så man kan spy…Ena stunden låter det så, i nästa rör det sig om en evig gränslös kärlek    just ”älskar, älskar och älskar”. I andra änden, mottagare för de motstridiga känslorna, dottern Nelly, 13 år och medberoende.

För det är det det handlar om: en sorts folie a deux mellan två ensamma, olyckliga och instängda kvinnor: det är den yngre bärare av den äldre, flickan som kvinnans beskyddare. Mamman sjuk och pillerknaprande, men så nära sundheten att hoppet finns.

Och det är skört och vackert i Susan Taslimis tv-regi – där de rör sig i en våning som verkar vara för stor för dem, med vita bönor i burk och för många tidningshögar  - ett osundhetens tecken man sett förut på film och scen.

Det bleka ljuset faller in och dammet cirklar i luften. Och Martina Montelius dramatiska hemvist, den poetiska, med absurda drag – den gör att pjäsen också lever ett annat liv än det socialrealistiskt sorgliga vi ser. Det finns gott om replikväxlingar att le åt – trots situationen – eller tack vare dess inneboende kramper – pjäsen hette inte för inte Det epileptiska riktmärket från början.

Och sen är det ju två rysligt skickliga skådespelerskor: Ingela Ohlssons härjade, skeva attack, lojt aggressiv, rörelserna lite psykofarmaka-sega och Noomi Rapaces klarögda, vidöppna och redan skadade Nelly – varje bokstav tydlig i talet, varje gest utförd som i hemlighet för att behålla det där lilla egna rummet som är allt hon har: sängen hennes fort, bandspelaren hennes frizon och bästa vän.

Nyskriven scendramatik på tv, det borde vara en självklarhet, men det har blivit till en ren exklusivitet. Missa inte chansen ikväll.

Anneli Dufva

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".