Storbråk om "Att vara och ha"

Dokumentärfilmen ”Att vara och ha” har blivit en publiksuccé i flera av de 17 länder där den har visats på bio. Bara i Frankrike har filmen om en liten skola på den franska landsbygden setts av nästan två miljoner människor och spelat in 100 miljoner kr.

Men - nu har ”Att vara och ha” blivit ett rättsfall. I höstas stämde filmens huvudperson regissören. I juni börjar rättegången där skolans lärare kräver två miljoner kronor för sin medverkan. Också barnens föräldrar har nu stämt regissören och hans team.

Men regissören Nicolas Philibert har hela tiden sagt att det inte går att börja betala dem som medverkar i dokumentärer. Det skulle betyda slutet för hela genren.

- Om människor som är med i en film vill ha betalt, så tycker jag inte att det är så konstigt. Speciellt inte om det är filmer som reser världen runt och vinner priser. Det är inget konstigt att man på ett eller annat sätt delar med sig till dem som har gett av sina liv och som har gjort filmen möjlig, säger den svenska dokumentärmakaren Mia Engberg. Men själv har hon inte har varit med om att de hon filmar vill ha ersättning. Och det är väldigt ovanligt att de som är med i svenska dokumentärer får pengar för det.

Filmaren Susanna Edwards säger sådant måste göras upp väldigt tydligt i förväg - innan man börjar jobba. Om hon betalar något är bara ersättning för förlorad arbetsinkomst ifall de porträtterade måste vara borta från sina egna jobb. Förutom i ett fall:

- När jag gjorde filmen om Christina Sanchez, tjurfäktaren i Spanien, ville hon ha en bestämd summa och vi diskuterade oss fram till en kompromiss. Där var det så att hon var känd och jag ville göra en film om henne. Och då fick jag köpa att hon ville ha lite betalt.

Har du varit med om att någon i efterhand har kommit och sagt att ”jag vill faktiskt ha pengar för den här filmen som blev så framgångsrik”?

- Nej, det har jag inte. Och om det beror på att jag har varit bra på att klargöra förutsättningarna från början eller om det beror på att ingen av mina filmer har spelat in den typen av pengar, vet jag inte. Men det är viktigt att man har skriftliga överenskommelser från början.

Man måste inte bara prata pengar innan man börjar jobba. Andra frågor måste också vara utredda, som hur mycket de dokumenterade ska få vara med och påverka resultatet. Har de rätt att kräva ändringar, som att scener ska klippas bort? Och - var ska filmen få visas? Och hur länge? Mia Engberg:

- Jag gjorde en erotisk film med två tjejer i huvudrollerna, där de mer eller mindre spelade sig själva. När filmen var klar fick de skriva på ett kontrakt att de godkände filmen och att de i all framtid godkände att jag visade den. För där fanns det en risk att de gjorde slut - och det uppstod faktiskt sedan. Ett år efteråt ville de inte visa sig i det sammanhanget men då hade de skrivit på våra kontrakt och det var ändå en överenskommelse mellan vuxna människor.

Therese Uddenfeldt + telefonrapport av Anna Trenning-Himmelsbach

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".