Krönika

"Dags för arkitekterna att kliva fram som beställare"

"Attraktiva platser kan uppstå här och var!"
3:28 min

Tillgänglighet och användbarhet är ämnet i onsdagskrönika. Karsten Thurfjell har varit på en konferens som gav hopp om framtiden.

Arkitekturen stod i fokus den gångna helgen då Kasper Sahlinpriset och branschens övriga priser delades ut och debatterades, med det smått obligatoriska gnället och självspäkningen kring svensk arkitektur. Som om det inte byggdes något i detta hysteriskt byggande land. Och som om det var möjligt att komma med så svepande formuleringar, när undantagen står som spön i backen.

Byggmarknaden är samma slagfält för idéer som på de flesta andra ställen, men, även om alla människor i hela världen är experter på att inte känna sig uppskattade efter förtjänst, så innehar nog arkitektkåren mästerskapet i grenen, oavsett land.

Själv var jag på en konferens i Malmö i förrgår, om vad som gör en plats attraktiv, och där deltog arkitekter, forskare, formgivare och samhällsplanerare, med avsikten att utröna vad som kan vara en svensk Richard Florida-väg, efter den amerikanske forskaren med läran om vad som lockar till sig den kreativa klass som kan sätta sprutt på en stad.

Och jag måste säga att det gav gott hopp om framtiden, att höra alla dessa kloka människor som faktiskt kommit rätt långt från Le Corbusier-modernismens diktat, som nu lärt sig hur man ska förhålla sig till moderna städer, och i stället söka en väg att utforma platser efter människors faktiska beteende. Beteenden som förstås i sin tur beror på de förutsättningar som getts. Det är som att bygga en lekplats. Leker inte barnen där har man misslyckats.

Bara en sån sak som att man väntar med att dra grusgångarna i ett nytt område tills man sett hur folk rör sig. Det måste faktiskt innebära att några insett att man inte kan räkna ut det i förväg.

Det skiljer sig lite från de arkitekter som dyker upp på arbetsplatser de byggt och tvingar anställda att ta ner post it-lappar och bilder på sina barn för att den estetiska visionen inte ska störas.

Framgångsrika arkitekter som norska Kari Nissen Brodtkorb och holländska Francine Houben predikade också empati och ödmjukhet som ledstjärnor. Vackra ord som lätt förfaller till klyschor, men som när de faktiskt tillämpas i praktiken, innebär att genomtänkta offentliga byggen kan göra anläggningar och kvarter till attraktiva mötesplatser. Men så hänger också dessa arkitekter över axeln på arbetsledarna, och bevakar ilsket sina tänkta användares krav.

Och nu finns digital teknik att redan i förväg simulera ett bygges funktioner och dimensioner ganska långt. Även om man inte kan tro det när man ser Stockholms nya Waterfront.

Självfallet måste det finnas alla sorters arkitekter, men jag kan bli lite trött på dom skönandar som bara kan applådera ytterligare en svart blank glaslåda.

Men attraktiva platser kan uppstå lite här och var! Enligt KTH-professorn och mötesplatsforskaren Göran Cars måste den först och främst vara bekvämt tillgänglig för att folk ska vilja flytta dit, men inte nödvändigtvis så himla stor. Glesbygden får det inte lätt framöver. Och dragningskraften kommer uppenbarligen av att platsen kan uttrycka ett slags användarvänlig tolerans och öppenhet.

De flesta håller med om att arkitekterna tog ett steg bakåt efter Östberg, Asplund och Andra Världskriget, och lät det ske, det där hemska, när byggarna och beställarna, entreprenörerna och politikerna tog över, och satte upp en miljon bostäder efter lyftkranarnas placering. De flesta är också ense om att arkitekter kan mycket idag, ja kanske rentav lika mycket som under antiken. Så det är dags – dags att stiga fram som sina egna beställare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".